Rättsfall för Er och företaget - de viktigaste frågorna inom Arvsrätt, Avtalsrätt, Fordringsrätt, Köprätt, Panträtt, Rådgivaransvar, Sakrätt och Samborätt
Sammanfattning: Återtagandeförbehålls sakrättsliga giltighet. Fråga om en säljare lämnat ett uttryckligt eller underförstått förfogandemedgivande till köparen
Sammanfattning:
Bakgrund
Sten Olofssons Åkeri AB (konkursbolaget) förvärvade lastbilar på avbetalning från Bilbolaget Lastvagnar, Persson & Co AB (Bilbolaget). Avtal om återtagandeförbehåll överlåts sedan till Volvofinans Bank AB (Volvofinans). När konkursbolaget misslyckades med att göra betalningar enligt avbetalningsplanen, gjorde Bilbolaget betalningar för konkursbolagets räkning till Volvofinans under åren 2018 och 2019. Efter dessa transaktioner tog Bilbolaget över samtliga kreditköpsavtal från Volvofinans och konkursbolaget försattes i konkurs i oktober 2021. En tvist uppstod angående Bilbolagets rätt att kräva betalning ur de fordon som omfattas av de tio betalningarna.
Domstolens ställningstaganden och juridiska resonemang
Förvärv av Fordringar och Återtagandeförbehåll - Hovrätten bedömde att Bilbolaget förvärvade delar av Volvofinans fordringar genom de tio betalningarna, och därmed även återtagandeförbehållen som säkerhet för dessa fordringar. Ingen formell överlåtelse av fordringarna hade skett, men hovrätten ansåg att de faktiska omständigheterna och parternas avsikter indikerade en överlåtelse. Hovrätten stödde sig på att återtagandeförbehåll typiskt sett övergår till förvärvaren vid förvärv av en fordran. Giltigheten av Återtagandeförbehållen - Hovrätten fann att återtagandeförbehållen fortsatt var giltiga även efter att Bilbolaget hade tagit över fordringarna och att dessa därmed kunde göras gällande. Återvinning - Hovrätten avslog konkursförvaltarens argument om att Bilbolagets rätt att utöva återtagandeförbehållen skulle kunna återvinnas enligt konkurslagen. Domstolen ansåg att betalningarna och deras syfte (att ge konkursbolaget respit) inte var otillbörliga och inte syftade till att kringgå konkursreglerna. (Sammanfattat av ChatGPT).
Sammanfattning:
Bilfirma ansågs ha visat att förmedlare varken hade köpt en viss bil, eller haft rätt att sälja den vidare. Förmedlaren hade frånhänt säljaren bilen genom brott, den slutlige köparen borde dock ha undersökt ursprunget ytterligare och ansågs därför inte ha gjort ett godtrosförvärv; Bl.a. om tolkningen av överlåtelseavtal som anses utgöra förmedlingsavtal och inte köpeavtal, samt om återtagandeförbehåll är allvarligt menat.
Inledning....................................................................................................................... 474.2Infogandefallen ............................................................................................................ 494.2.1NJA 1960 s. 221 presumerad förfoganderätt för byggnadsmaterial ................... 494.2.2NJA 1974 s. 660 en presumtion mot klausulers giltighet ................................. 52iii4.3Omsättningsfallen ........................................................................................................ 554.3.1Uttryckliga förfogandemedgivanden för omsättningsvaror betydelsen avsäljarens ställning som grossist .............................................................................. 554.3.2Underförstådda förfogandemedgivanden av omsättningsvaror något ombevisbördans placering och ytterligare om grossistförhållandet ............................ 594.4Särskilt om NJA 2019 s. 195 ....................................................................................... 624.4.1Kort om bakgrunden .............................................................................................. 624.4.2HD:s domskäl ......................................................................................................... 634.4.3Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rätt ....................... 654.4.4Avtalstolkning är avgörande för förbehållens giltighet men vilka krav ställs påbevisningen........................................................................................................... 704.4.5Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighet .......................... 734.4.6Gällande rätt efter NJA 2019 s. 195 ....................................................................... 764.5Vägen framåt ett återbesök till kommissionsutredningens lagförslag ................ 785S
n presumtion mot klausulers giltighet ................................. 52iii4.3Omsättningsfallen ........................................................................................................ 554.3.1Uttryckliga förfogandemedgivanden för omsättningsvaror betydelsen avsäljarens ställning som grossist .............................................................................. 554.3.2Underförstådda förfogandemedgivanden av omsättningsvaror något ombevisbördans placering och ytterligare om grossistförhållandet ............................ 594.4Särskilt om NJA 2019 s. 195 ....................................................................................... 624.4.1Kort om bakgrunden .............................................................................................. 624.4.2HD:s domskäl ......................................................................................................... 634.4.3Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rätt ....................... 654.4.4Avtalstolkning är avgörande för förbehållens giltighet men vilka krav ställs påbevisningen........................................................................................................... 704.4.5Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighet .......................... 734.4.6Gällande rätt efter NJA 2019 s. 195 ....................................................................... 764.5Vägen framåt ett återbesök till kommissionsutredningens lagförslag ................ 785Sammanfattade slutsatser................................................................................................84Käll- och litteraturförteckning ..............................................................................................86iv1 Inledning1.1 BakgrundMånga köp, särskilt i kommersiella sammanhang, medför ett finansieringsbehov. Det ärnämligen långt
stådda förfogandemedgivanden av omsättningsvaror något ombevisbördans placering och ytterligare om grossistförhållandet ............................ 594.4Särskilt om NJA 2019 s. 195 ....................................................................................... 624.4.1Kort om bakgrunden .............................................................................................. 624.4.2HD:s domskäl ......................................................................................................... 634.4.3Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rätt ....................... 654.4.4Avtalstolkning är avgörande för förbehållens giltighet men vilka krav ställs påbevisningen........................................................................................................... 704.4.5Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighet .......................... 734.4.6Gällande rätt efter NJA 2019 s. 195 ....................................................................... 764.5Vägen framåt ett återbesök till kommissionsutredningens lagförslag ................ 785Sammanfattade slutsatser................................................................................................84Käll- och litteraturförteckning ..............................................................................................86iv1 Inledning1.1 BakgrundMånga köp, särskilt i kommersiella sammanhang, medför ett finansieringsbehov. Det ärnämligen långt ifrån säkert att fabrikören som behöver en ny maskin har tillräckligt medegna medel för att köpa maskinen kontant. Inte heller är det säkert att den som önskarrenovera huset kan göra det utan att vända sig till banken eller någon annan kreditgivareoch söka lån för att möjliggöra sin investering. Istället för att söka extern finansieringkan köparen vända sig till säljaren av varan och avtala om at
matisk blir situationen om detfinns ett underförstått förfogandemedgivande, där det förvisso inte framkommit i avtaletatt säljaren medgivit ett förfogande, men där omständigheterna kring avtalet kan liggatill grund för att köparen har rätt att förfoga över varan innan den är betald.6 En hetdiskussionsfråga har varit om det ens har varit möjligt att ställa upp förbehåll till någonsom kan förväntas sälja varan vidare innan säljaren fått betalt för varan, exempelvis nären grossist säljer varor till en återförsäljare. Ibland har det uttalats att det till och medinte är möjligt att ställa upp förbehållsklausuler i dylika fall.7 I andra fall har det sagtsatt det förvisso är möjligt att ställa upp klausuler till återförsäljare, men att förbehållen isådana fall ska presumeras vara ogiltiga.8Diskussionen om återtagandeförbehållet och när ett förfogandemedgivande kan ansesvara för handen blev åter aktuell i och med HD:s avgörande NJA 2019 s. 195.9 Måletrörde en talan om bättre rätt till två husbilar som sålts på kredit mot säkerhet iåtertagandeförbehåll. Först hade husbilarna överlåtits från säljaren till ett bolag sombedrev racingverksamhet och därefter hade bilarna, med säljarens samtycke, överlåtitsvidare till ett annat bolag som bedrev affärsmässig återförsäljning av just husbilar. HDhade att ta ställning till om återtagandeförbehållet vid något tillfälle blivit ogiltigt ochsäljarendärmedförloratsinrätttillbilarna.HDuttaladeimåletattåtertagandeförbehållets giltighet skulle avgöras genom sedvanlig avtalstolkning. Någon4Se noterna just ovan för hänvisningar till doktrin. En mängd rättsfall har också behandlat frågan.Några exempel följer i noterna just nedan, i övrigt hänvisar jag till uppsatsens rättsfallsförteckningsom till största delen innehåller fall där återtagandeförbehållet behandlats.5 Illustrativa fall är NJA 1908 s. 44
ehållet vid något tillfälle blivit ogiltigt ochsäljarendärmedförloratsinrätttillbilarna.HDuttaladeimåletattåtertagandeförbehållets giltighet skulle avgöras genom sedvanlig avtalstolkning. Någon4Se noterna just ovan för hänvisningar till doktrin. En mängd rättsfall har också behandlat frågan.Några exempel följer i noterna just nedan, i övrigt hänvisar jag till uppsatsens rättsfallsförteckningsom till största delen innehåller fall där återtagandeförbehållet behandlats.5 Illustrativa fall är NJA 1908 s. 449, NJA 1932 s. 103 och NJA 1932 s. 292. Omåtertagandeförbehållet är giltigt mellan parterna trots förfogandemedgivandet råder det delademeningar om, se exempelvis Håstad s. 189 med hänvisningar. Se i övrigt not 3 med hänvisningartill doktrin där förfogandemedgivande har diskuterats.6 Det har varit uppe för bedömning i flertalet rättsfall, se exempelvis NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s.221, NJA 1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195.7 NJA II 1915 s. 305, Adlercreutz, s. 12 f. och Adlercreutz Pfannenstill, s. 69.8 Johard Wahlund, s. 801. Jfr Hessler, s. 191, Helander, s. 650, Hellner Ramberg, s. 381 ochHåstad, s. 193.9 Fallet presenteras och analyseras i detalj under delkapitel 4.4.2presumtion att återtagandeförbehållet skulle vara ogiltigt när en detaljist köper varor aven grossist kunde HD inte finna stöd för i tidigare praxis. Utgången i målet blev attåtertagandeförbehållen var giltiga och säljaren hade bättre rätt till bilarna än den sistaförvärvaren.Utgången i målet och HD:s syn på gällande rätt kritiserades av Johard Wahlund,som agerade ombud för den förlorande parten.10 De framför i sin kritik att praxis ochdoktrin givit uttryck för att en presumtion mot förbehållens giltighet visst råder när engrossist sålt varor till en detaljist. Genom avgörandet skulle alltså HD, enligt Johard Wahlund, gått emot gällande rätt och skapat ny praxis avseende �
�get.1.2 Syfte och frågeställningSyftet med den här uppsatsen är att undersöka återtagandeförbehållet. Undersökningensyftar till att dels utreda vilka förutsättningar som måste vara uppfyllda för sakrättsligtgiltiga förbehåll, dels utreda i vilka situationer som förbehåll blir ogiltiga till följd av attköparen medgivits förfoganderätt över den köpta varan. Syftet kan brytas ner i följandefrågeställningar:I)Vilka obligations- och sakrättsliga förutsättningar måste vara uppfyllda för attett återtagandeförbehåll med sakrättslig verkan ska vara för handenII)Vilka omständigheter har i praxis talat för att säljaren medgivit köparen enrätt att förfoga över den sålda varanIII)Råder det en presumtion att återtagandeförbehåll ställda till återförsäljare,eller någon annan som kan förväntas förfoga över det sålda godset innan detär slutbetalt, är ogiltiga Vilken part har annars bevisbördanIV)�r HD:s dom i NJA 2019 s. 195 förenlig med tidigare praxis avseendeförutsättningarna för giltiga förbehåll och förfogandemedgivanden och hurska rättsfallet annars förstås10Se Johard Wahlund, s. 795 ff.31.3 AvgränsningUppsatsen är avgränsad till att behandla förbehållsklausuler i svensk rätt. Gällande rättavseende förbehållsklausuler i andra rättsordningar än den svenska kommer därmed inteatt behandlas.Det kunde möjligen förväntas att uppsatsen skulle innehålla en problematisering omklausulens giltighet är beroende av vilken typ av tredje man som gör anspråk på varan.Med andra ord om det gör någon skillnad om det är köparens borgenärer som göranspråk på den förbehållna varan eller om det rör sig om en singularsuccessor. Denproblematiken har jag emellertid valt att inte fördjupa mig i.Det har nog redan framkommit, men för tydlighetens skull bör jag kanske framhållaatt uppsatsen endast rör återtagandeförbehåll i lös egendom, inte hävningsför
nehålla en problematisering omklausulens giltighet är beroende av vilken typ av tredje man som gör anspråk på varan.Med andra ord om det gör någon skillnad om det är köparens borgenärer som göranspråk på den förbehållna varan eller om det rör sig om en singularsuccessor. Denproblematiken har jag emellertid valt att inte fördjupa mig i.Det har nog redan framkommit, men för tydlighetens skull bör jag kanske framhållaatt uppsatsen endast rör återtagandeförbehåll i lös egendom, inte hävningsförbehåll vidköp av fast egendom.11Uppsatsen är inriktad på klausuler i kommersiella förhållanden. De hänvisningar somundantagsvis görs till konsumentskyddande lagstiftning är endast i syfte att klargöragränsen när regler mellan kommersiella aktörer och när konsumentlagstiftning skaanvändas.1.4 Metod och material1.4.1 RättsdogmatikEftersom ändamålet med uppsatsen är att undersöka gällande rätt avseendeåtertagandeförbehåll och utreda om NJA 2019 s. 195 står i överensstämmelse medgällande rätt kommer uppsatsen ofrånkomligen att vara rättsdogmatisk till sinmetodologiska natur.12 Den rättsdogmatiska metoden som jag har tolkat den innebär enrekonstruktion av rätten.13 Det betyder att utifrån rättskällorna ska rättsläget (de legelata) framställas på ett tydligt sätt som gör det möjligt att utläsa vad som är gällande rätt.Det betyder inte att några nya byggstenar nödvändigtvis måste tillkomma, snarare skarättskällorna brytas ner, analyseras och byggas upp på nytt för att om möjligt kunnaklargöra vad som gäller i en specifik situation.14 Jag finner det nödvändigt att en sådanrekonstruktion bör ske av gällande rätt avseende återtagandeförbehållet. Idag utgår11Frågan har nyligen behandlats av HD i HD:s dom meddelad i Stockholm den 17 april 2020 i målT 1305-19.12 Om rättsdogmatik se exempelvis Kleineman, Rättsdogmatik, s. 2146 och Jareborg,Rättsdogmatik som vetenskap, s. 11
argöra vad det är som ska rekonstrueras. Det villsäga vad som är en rättskälla, vilket det råder delvis delade meningar om.15 Attförfattning, lag, förarbeten och praxis utgör rättskällor är de flesta tämligen överensom.16 Däremot råder det delade meningar om huruvida den juridiska litteraturen utgören rättskälla och i sådana fall vilket värde den ska anses ha. Doktrinens ställning somrättskälla är relevant för uppsatsen dels eftersom det finns förhållandevis mycketjuridisk litteratur om sakrätt i allmänhet och återtagandeförbehåll i synnerhet, delseftersom det finns intressanta diskussioner i tillägg till HD:s domar på området och detär därför av vikt att utreda hur man bör förhålla sig till dessa.17 Frånvaron avlagstiftning och att mycket av den praxis som finns på området är av äldre datum trorjag gjort att många som önskat skaffa sig en förståelse för rättsläget avseendeåtertagandeförbehåll, åtminstone fram tills NJA 2019 s. 195 såg dagens ljus, lämnats ihänderna på den juridiska doktrinen, oavsett vilket rättskällevärde den må besitta.Två intressanta ståndpunkter i diskussionen om doktrinens rättskällevärde finner vihos Dahlman respektive Ramberg. Dahlman anser å sin sida att vissa verk inom denjuridiska litteraturen kan utgöra en rättskälla om domstolarna hänvisar till det aktuellaverket på grund av dess auktoritativa värde.18 Juridisk litteratur kan vara en rättskälla,men då måste hänvisningen till verket ske på grund av auktoritetsskäl och inte på grundav sakskäl. Skillnaden däremellan är att auktoritetsskäl betyder handlingsskäl på grundav källans härkomst och sakskäl innebär handlingsskäl på grund av källans innehåll.19En lag efterlevs, enligt Dahlmans sätt att se på saken, typiskt sett inte på grund av15�ven huruvida rättskälleläran ingår som en del i den rättsdogmatiska metoden råder det delvisdelade meningar om. Heuman har i Ekelöf m
in i den häruppsatsen, snarare än diskussionen om doktrin överhuvudtaget kan utgöra en rättskällaeller inte.251.4.2 MaterialNågot ska även sägas om det källmaterial som ligger till grund för den här uppsatsen.Jag har ovan nämnt att jag utgår från att såväl doktrin som tillägg kan utgöraauktoritativa rättskällor.26 Därför kommer doktrin och inte bara prejudikat, utan äventilläggen till HD:s domar, kunna utgöra underlag för diskussionen.Det finns en del lagtext att tillgå rörande återtagandeförbehåll, men det rör sig iendast om ett fåtal bestämmelser i obligationsrättsliga lagar.27 För förbehållenssakrättsliga verkningar gäller ytterligare förutsättningar än vad som framkommer av deaktuella bestämmelserna.28 Mycket av rättsläget utgår därför från HD:s praxis. Jag haridentifierat det tidigaste relevanta rättsfallet som NJA 1908 s. 449 och har sökt ta del avden relevant rättspraxis från och med 1908 års fall till och med NJA 2019 s. 195.2923Calissendorff m. fl., Tillägg till högsta domstolens avgöranden, samt något om skiljaktigheter, s.315 f.24 Ingvarsson, Tillägg för egen del Doktrin i fel publiceringsform, s. 104 f.25 Som min handledare Jonatan Schytzer poängterade: Det går inte att skriva en uppsats i juridikutan att beakta doktrin. I det instämmer jag, och det gäller nog även för rättsvetenskapligt arbete iallmänhet.26 Se ovan under delkapitel 1.4.1.27 Exempelvis KöpL 54 4 st., KkrL 38 , AvbetL 7 . Persson uppmärksammar detta problem pås. 50.28 SOU 1977:24 s. 80.29 �ven Håstad har identifierat NJA 1908 s. 449 som det tidigaste rättsfallet som rörförfogandemedgivanden vid försäljning mot säkerhet i återtagandeförbehåll, se HåstadSupplementet, s. 17.7Bland det offentliga trycket har särskilt SOU 1988:63, men även förarbetena tillAvbetL, varit av betydelse för uppsatsen.30I litteraturväg finns tämligen mycket skrivet om sakrätt i allmänhet
i lös egendom har varit av intresse föruppsatsen.Hänvisningar till verk som förekommer mer frekvent än någon enstaka gång skerendast med författarens efternamn. För fullständig källa hänvisar jag läsaren till källoch litteraturförteckningen.1.4.3 Något om terminologinSom kommer att utvecklas närmare nedan har olika benämningar för förbehållsklausulerhistoriskt använts. Det har talats om återtagandeförbehåll, äganderättsförbehåll,ägarförbehåll och hävningsförbehåll. Jag kommer i uppsatsen att använda mig avåtertagandeförbehåll utom i de fall när jag refererar rättsfall eller återger vad somframförts i doktrin och någon annan term har använts i källan.En annan fråga, som ansluter till referat av rättsfall, är hur hänvisningar till rättsfallska ske efter att HD börjat döpa rättsfallen. Ett antal rättsfall som behandlas i uppsatsen3031SOU 1977:24 och prop. 1977/78:142.Framförallt har HD:s domar NJA 2009 s. 79 och NJA 2019 s. 195 avkunnats.8har givits officiella namn av HD.32 Eftersom en stor del av rättsfallen som behandlasinte är döpta, och jag inte haft någon ambition att döpa dem, kommer jag förenhetlighetens att endast hänvisa till rättsfallen med NJA-nummer. För de rättsfall somhar döpts av HD har det officiella namnet angivits inom parentes i källförteckningen.Parterna som ingått ett avtal som innehåller ett återtagandeförbehåll kommer så långtdet är möjligt att benämnas säljare och köpare, och inte borgenär och gäldenär. När jagpratar om borgenärer är det i regel köparens övriga borgenärer som avses.1.5 DispositionI kapitel två behandlar jag förbehållsklausulernas syfte, funktion och verkan. Kapitlet ärnågot översiktligt men det är enligt mitt tycke nödvändigt att åtminstone introduceraförbehållets syfte, rättsverkningar och förbehållets särdrag som en säkerhetsrätt utansakrättsligt moment som en bakgrund för uppsatsens övriga dela
förbehållets särdrag som en säkerhetsrätt utansakrättsligt moment som en bakgrund för uppsatsens övriga delar. Kapitel tre är ägnat åten redogörelse och analys över vilka rekvisit som måste vara uppfyllda för att ettsakrättsligt giltigt återtagandeförbehåll ska föreligga. Kapitel fyra ägnas därefter tillförfogandemedgivanden och förbehållets ogiltighet på grund av förfogandemedgivanden. Främst kommer jag att behandla vad som av HD ansetts utgörauttryckliga och underförstådda förfogandemedgivanden samt om några omständigheterensamt kan vara utslagsgivande för att ett förfogandemedgivande är för handen. Härbehandlas även frågan om någon presumtion i vissa fall råder mot giltiga klausuler, ochom inte, vem som i sådana fall bär bevisbördan. Kapitel fyra avslutas med en reflektionöver framtiden för förbehållsklausulen.32Exempelvis NJA 1932 s. 292 (Krupps äganderättsförbehåll), NJA 1959 s. 590 (Smågrisarna)och NJA 2019 s. 195 (Husbilarna). För att nämna några.92 Förbehållsklausulers syfte, funktionoch verkan2.1 Förbehållsklausulers syfte och funktionInnandetärdagsattbehandladerättsligaförutsättningarnaförgiltigaåtertagandeförbehåll ska förbehållsklausulers syfte, funktion och verkan behandlas. Enförståelse för syftet bakom återtagandeförbehållet är enligt min mening viktigt, eftersomåtertagandeförbehållets sakrättsliga giltighet ofta motiveras av ändamålsargument. I dethär avsnittet kommer inledningsvis förbehållets syfte och funktion att behandlas. Jagkommer även beröra förbehållets särart som en säkerhetsrätt utan sakrättsligt moment.Därefter kommer jag att kort beröra förbehållets verkan mellan parterna och iförhållande till tredje man.Förbehållsklausulernas övergripande syfte, oavsett om det rör konsumentkreditereller avbetalningsköp mellan näringsidkare, har ansetts vara att främja den allmännaomsättni
�ljaren harseparationsrätt till varan.49 Om det rör sig om ett köp av lös egendom och KöpL ärtillämplig, kan konkursboet enligt KöpL 63 inträda i avtalet och fullgöra köparensförpliktelser.50 Vid utmätning hos köparen kan en vara köpt på avbetalning motåtertagandeförbehåll utmätas enligt UB 5 kap. 5 2 st. Försäljning av varan får, enligtUB 9 kap. 10 , dock endast ske om köpeskillingen vid den exekutiva försäljningentäcker säljarens fordran eller, om säljaren samtycker till det, säljas med förbehåll fördennes rätt enligt avtalet.Säljarens säkerhetsrätt i varan är kanske den för omsättningen viktigaste funktionenav förbehållet. Säljaren kan som ovan antytts sällan själv finansiera alla krediter till sinköparkrets. Ofta är säljaren beroende av att kunna belåna eller överlåta fordran på44454647484950Jfr Adlercreutz, s. 1 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 57.Se Adlercreutz, s. 3 och Hessler, s. 191 f.Se även NJA 2019 s. 195 p. 8.AvbetL 1117, 19 .Jfr SkbrL 27 . Se även Håstad, Köprätt, s. 292 f.NJA 2019 s. 195 p. 8. Se även Persson, s. 89 f. och Håstad, s. 182 f.Huruvida konkursboet bör ha en tvingande inträdesrätt i gäldenärens har diskuterats av Schytzer Wadell i (Konkurs)gäldenärens avtal utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv, preprint till SvJT2020.12köpeskillingen till något kreditinstitut som förskotterar betalningen.51 En förutsättningför att kreditinstitutet ska ta över fordran är troligtvis att det finns en tillförlitlig säkerhetkopplad till fordran. Kreditinstitutet har, till skillnad från säljaren, inte haft någonmöjlighet att utvärdera köparens finansiella ställning. Därför är det än viktigare förinstitutet att förbehållet medför skydd även mot tredje man. I annat fall skulle institutetriskera att fordran blev oprioriterad i köparens konkurs eller att varan utmäts till fördelför någon annan fordringsägare. Risken fö
llämplig, kan konkursboet enligt KöpL 63 inträda i avtalet och fullgöra köparensförpliktelser.50 Vid utmätning hos köparen kan en vara köpt på avbetalning motåtertagandeförbehåll utmätas enligt UB 5 kap. 5 2 st. Försäljning av varan får, enligtUB 9 kap. 10 , dock endast ske om köpeskillingen vid den exekutiva försäljningentäcker säljarens fordran eller, om säljaren samtycker till det, säljas med förbehåll fördennes rätt enligt avtalet.Säljarens säkerhetsrätt i varan är kanske den för omsättningen viktigaste funktionenav förbehållet. Säljaren kan som ovan antytts sällan själv finansiera alla krediter till sinköparkrets. Ofta är säljaren beroende av att kunna belåna eller överlåta fordran på44454647484950Jfr Adlercreutz, s. 1 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 57.Se Adlercreutz, s. 3 och Hessler, s. 191 f.Se även NJA 2019 s. 195 p. 8.AvbetL 1117, 19 .Jfr SkbrL 27 . Se även Håstad, Köprätt, s. 292 f.NJA 2019 s. 195 p. 8. Se även Persson, s. 89 f. och Håstad, s. 182 f.Huruvida konkursboet bör ha en tvingande inträdesrätt i gäldenärens har diskuterats av Schytzer Wadell i (Konkurs)gäldenärens avtal utifrån ett företagsekonomiskt perspektiv, preprint till SvJT2020.12köpeskillingen till något kreditinstitut som förskotterar betalningen.51 En förutsättningför att kreditinstitutet ska ta över fordran är troligtvis att det finns en tillförlitlig säkerhetkopplad till fordran. Kreditinstitutet har, till skillnad från säljaren, inte haft någonmöjlighet att utvärdera köparens finansiella ställning. Därför är det än viktigare förinstitutet att förbehållet medför skydd även mot tredje man. I annat fall skulle institutetriskera att fordran blev oprioriterad i köparens konkurs eller att varan utmäts till fördelför någon annan fordringsägare. Risken för detta kan vara svår att bedöma eftersomkreditinstitutet inte är den som slutit avtalet med köpar
utgöra säkerhet för säljarensköpeskillingsfordran. Sett ur köparens perspektiv möjliggör förbehållet för kapitalsvagaköpare att förvärva varor som är nödvändiga för att bygga upp verksamheten. Försäljarens del är det fördelaktigt att dels kunna bevilja en kredit som säljaren annars intevelat eller kunnat bevilja, dels underlättar förbehållet för säljaren att därefter överlåtafordran till en extern finansiär. �tertagandeförbehållets särpräglade ställning somsäkerhetsrätt utan sakrättsligt moment motiveras utifrån omsättningsintresset.5152Se Adlercreutz Pfannenstill, s. 66 och 189 ff.Kreditinstitutet förbehåller sig i och för sig ofta en prövningsrätt för aktuella fordringar, seAdlercreutz Pfannenstill, s. 191.53 Med factoring avses en finansieringsmetod där säljaren antingen överlåter eller pantsätter sinafordringar till en extern finansiär, se Håstad, s. 263 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 189 ff.54 Se även NJA 2019 s. 195 p. 8.13Förbehållets tillämpningsområde bör därmed inte utsträckas längre än till justsituationer när omsättningsintresset kan göras gällande.Rättsverkningarna av ett giltigt återtagandeförbehåll är på det obligationsrättsligaplanet att säljaren tillerkänns en rätt att återta varan i händelse av köparensbetalningsdröjsmål. Ur sakrättsligt hänseende medför ett återtagandeförbehåll attsäljaren erhåller skydd mot köparens borgenärer. Förbehållet innebär även ett visstskydd mot efterkommande singularsuccessorer, under förutsättning att dessa är i ondtro. I händelse av konkurs kan konkursboet välja att inträda i köparens avtal. Rör det sigom utmätning kan förvisso varan utmätas, men den kan inte säljas utan att säljaren fårfull täckning för köpeskillingsfordran alternativ säljas med förbehåll får säljarens rätt.143 Förutsättningar för giltigaåtertagandeförbehåll3.1 InledningI föregående avsnitt ha
stskydd mot efterkommande singularsuccessorer, under förutsättning att dessa är i ondtro. I händelse av konkurs kan konkursboet välja att inträda i köparens avtal. Rör det sigom utmätning kan förvisso varan utmätas, men den kan inte säljas utan att säljaren fårfull täckning för köpeskillingsfordran alternativ säljas med förbehåll får säljarens rätt.143 Förutsättningar för giltigaåtertagandeförbehåll3.1 InledningI föregående avsnitt har förbehållsklausulernas syfte och verkan diskuterats. Nästa steg iuppsatsen är att undersöka vilka rekvisit som måste vara uppfyllda för att ett giltigtåtertagandeförbehåll ska anses vara för handen. Med andra ord är det frågeställning I)som kommer att behandlas i den här delen.För den obligationsrättsliga giltigheten av återtagandeförbehåll finns viss lagstiftningatt tillgå i AvbetL och KöpL, medan förutsättningarna för den sakrättsliga giltighetenhar utvecklats i rättspraxis. I NJA 2019 s. 195 p. 7 återfinns vad vi kan anta är HD:ssammanfattade syn på förutsättningarna för en giltig förbehållsklausul:En kreditgivande säljare kan avtala med köparen om rätt att återta en vara, omköparen inte fullgör sin del av kreditköpsavtalet. [ Oberoende av benämninghar [förbehållsklausuler samma obligationsrättsliga och sakrättsliga verkningar.För att ett återtagandeförbehåll ska vara [sakrättsligt giltigt krävs att förbehålletställts upp innan varan kommit i köparens besittning, att varan är preciserad ochatt det följer av avtalet vilken fordran som förbehållet avser.55Angående den obligationsrättsliga giltigheten säger HD inte mycket mer än att parternamåste ha avtalat om rätten att återta varan. De förutsättningar som HD i falletidentifierat som relevanta för den sakrättsliga giltigheten är att:I)II)det ska vara säljaren som avtalat med köparen om återtaganderätten;förbehållet ska ha ställts upp innan vara
av kreditköpsavtalet. [ Oberoende av benämninghar [förbehållsklausuler samma obligationsrättsliga och sakrättsliga verkningar.För att ett återtagandeförbehåll ska vara [sakrättsligt giltigt krävs att förbehålletställts upp innan varan kommit i köparens besittning, att varan är preciserad ochatt det följer av avtalet vilken fordran som förbehållet avser.55Angående den obligationsrättsliga giltigheten säger HD inte mycket mer än att parternamåste ha avtalat om rätten att återta varan. De förutsättningar som HD i falletidentifierat som relevanta för den sakrättsliga giltigheten är att:I)II)det ska vara säljaren som avtalat med köparen om återtaganderätten;förbehållet ska ha ställts upp innan varan kommit i köparens besittning;III)varan ska vara preciserad; ochIV)det ska följa av avtalet vilken fordran som förbehållet avser.I det här avsnitt kommer jag, med utgångspunkt i de förutsättningar som HD ställt upp iNJA 2019 s. 195 p. 7, diskutera förutsättningarna för obligationsrättsligt och sakrättsligtgiltiga förbehåll. Tyngdpunkten ligger på den sakrättsliga giltigheten, men även denobligationsrättsliga giltigheten kommer att behandlas. Trots att HD:s uttalande kan tjänasom utgångspunkt för vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för ett sakrättsligt giltigt55Vad som krävs för giltiga klausuler var dock inte den huvudsakliga frågan HD hade att ta ställningtill i NJA 2019 s. 195. Det HD hade att ställning till var förvisso om förbehållsklausulerna varsakrättsligt giltiga, men bedömningen HD sedermera gjorde var främst inriktad på om det skettnågot förfogandemedgivande och klausulerna till följd av detta blivit ogiltiga, inte om det brustit inågot av rekvisiten för att ställa upp ett sakrättsligt giltigt förbehåll.15återtagandeförbehåll, behöver det nödvändigtvis inte vara en uttömmande och i allahänseenden korrekt uttryck för gällande rätt. Det ka
�ste ha avtalat om rätten att återta varan. De förutsättningar som HD i falletidentifierat som relevanta för den sakrättsliga giltigheten är att:I)II)det ska vara säljaren som avtalat med köparen om återtaganderätten;förbehållet ska ha ställts upp innan varan kommit i köparens besittning;III)varan ska vara preciserad; ochIV)det ska följa av avtalet vilken fordran som förbehållet avser.I det här avsnitt kommer jag, med utgångspunkt i de förutsättningar som HD ställt upp iNJA 2019 s. 195 p. 7, diskutera förutsättningarna för obligationsrättsligt och sakrättsligtgiltiga förbehåll. Tyngdpunkten ligger på den sakrättsliga giltigheten, men även denobligationsrättsliga giltigheten kommer att behandlas. Trots att HD:s uttalande kan tjänasom utgångspunkt för vilka rekvisit som ska vara uppfyllda för ett sakrättsligt giltigt55Vad som krävs för giltiga klausuler var dock inte den huvudsakliga frågan HD hade att ta ställningtill i NJA 2019 s. 195. Det HD hade att ställning till var förvisso om förbehållsklausulerna varsakrättsligt giltiga, men bedömningen HD sedermera gjorde var främst inriktad på om det skettnågot förfogandemedgivande och klausulerna till följd av detta blivit ogiltiga, inte om det brustit inågot av rekvisiten för att ställa upp ett sakrättsligt giltigt förbehåll.15återtagandeförbehåll, behöver det nödvändigtvis inte vara en uttömmande och i allahänseenden korrekt uttryck för gällande rätt. Det kan även finnas andra omständighetersom behöver beaktas.Jag kommer efter den obligationsrättsliga delen kort behandla ordalydelsensbetydelse för den sakrättsliga giltigheten, trots att HD i ovan återgivna citat avfärdatdess betydelse. Sedan kommer den under II) angivna förutsättningen att förbehållet skaha ställts upp innan varan kommit i köparens besittning behandlas. Specialitetskravet iIII) behandlas därefter. De under I) och IV) angivna förutsättningarna;
ett muntligt återtagandeförbehåll ansågssakrättsligt giltigt. I KkrL 14 finns ett krav på att näringsidkaren ska nedteckna avtalet i enhandling, men något motsvarande krav finns inte i AvbetL för att förbehållet ska vara giltigt. Jfräven Helander på s. 627 som menar att särskilt höga krav på bevisningen bör ställas upp vidmuntliga förbehåll.81 Heuman, s. 225 och Ekelöf m. fl., s. 110.82 Se bland annat Alm�n Eklund i anslutning till 28 (s. 403 ff.), Schmidt, s. 160 ff., Adlercreutz,s. 1 ff., och Hessler, s. 178 ff.21utformad som ett förbehåll om äganderätt för att vara giltig mot tredje man.83 Ettförbehåll där säljaren endast förbehållit sig rätten att häva köpet eller en rätt att återtavaran skulle i sådana fall endast vara obligationsrättsligt giltigt. Diskussionen somförvisso är intressant, även om den är färgad av begreppsjurisprudens, har blivit obsolettill följd av principiella uttalanden i NJA 1975 s. 222 och NJA 2019 s. 195 medinnebörden att vilken term parterna väljer att använda inte har någon betydelse för densakrättsliga giltigheten av förbehållet.I NJA 1975 s. 222 hade A sålt en bil på kredit till köparen B. I köpehandlingen hadeA låtit ta in en bestämmelse om att bilen skulle falla tillbaka till [A om B intebetalade på utsatt tid. Innan B slutbetalt bilen sålde han bilen vidare till C. HD att taställning till om A kunde göra förbehållet gällande mot C. HD gjorde i målet ettprincipiellt uttalande att förbehåll om återtaganderätt skulle anses ha samma verkan mottredje man som ett äganderättsförbehåll. A hade därför rätt att återta bilen.Några slutsatser kan dras utifrån fallet. För det första får det anses stå klart attåtertagandeförbehåll har samma verkan mot tredje man som äganderättsförbehåll. Omdetta råder det bred konsensus inom den juridiska litteraturen.84 För det andra framstårdet som att det inte ställs särskilt höga kra
framstårdet som att det inte ställs särskilt höga krav på tydlighet avseende formuleringen för attett förbehåll ska tillerkännas sakrättslig verkan. Formuleringen falla tillbaka till är intehelt tydlig även om innebörden kan anses vara densamma som att återta. Att till synesvaga formuleringar accepteras är dock till fördel för användarvänligheten avförbehållsklausuler, samtidigt som svårigheterna för tredje man att förstå innebörden avklausulen inte framstår som alltför stora. Det viktiga måste vara att innebörden säljarens rätt att återta varan vid betalningsdröjsmål framgår av klausulen.I NJA 1975 s. 222 tog HD inte uttryckligen ställning till om även hävningsförbehållska ha samma verkan som återtagandeförbehåll och äganderättsförbehåll. Det harifrågasatts om rättsfallet även kan läggas till grund för att förbehåll om hävningsrättvara giltiga i förhållande till tredje man.85 I och med HD:s uttalande i NJA 2019 s. 195p. 7 att förbehållsklausuler har samma sakrättsliga och obligationsrättsliga verkanoavsett benämning borde terminologins betydelse för förbehållsklausulens sakrättsliga83Se Helander, s. 618 ff. med hänvisningar samt anförda arbeten i not 81 för en sammanfattning avdiskussionen.84 Se Helander, s. 162, Rodhe, s. 185, Håstad, s. 183 f., Adlercreutz Pfannenstill, s. 58,Zackariasson, s. 280 f. och Millqvist, s. 113. Se även SOU 1988:63, s. 66.85 Persson, s. 423. Jfr Håstad på s. 183 som tycks ha läst in att HD i NJA 1975 s. 222 även godtagitatt hävningsförbehåll kan ha sakrättslig verkan.22giltighet vara avgjord. Därmed ska troligtvis även hävningsförbehåll äga sakrättsliggiltighet om förutsättningarna för ett giltigt förbehåll i övrigt är uppfyllda.863.4 Tidpunkten för återtagandeförbehållets uppställande87�ven om lagstiftning saknas angående tidpunkten för när ett återtagandeförbehåll ska haställts upp för att vara sa
. 618 ff. med hänvisningar samt anförda arbeten i not 81 för en sammanfattning avdiskussionen.84 Se Helander, s. 162, Rodhe, s. 185, Håstad, s. 183 f., Adlercreutz Pfannenstill, s. 58,Zackariasson, s. 280 f. och Millqvist, s. 113. Se även SOU 1988:63, s. 66.85 Persson, s. 423. Jfr Håstad på s. 183 som tycks ha läst in att HD i NJA 1975 s. 222 även godtagitatt hävningsförbehåll kan ha sakrättslig verkan.22giltighet vara avgjord. Därmed ska troligtvis även hävningsförbehåll äga sakrättsliggiltighet om förutsättningarna för ett giltigt förbehåll i övrigt är uppfyllda.863.4 Tidpunkten för återtagandeförbehållets uppställande87�ven om lagstiftning saknas angående tidpunkten för när ett återtagandeförbehåll ska haställts upp för att vara sakrättsligt giltigt, har åsikten i doktrin sedan länge varit attförbehållet som huvudregel måste ställas upp innan köparen fått varan i sin besittning.88HD gav uttryck för samma åsikt i NJA 2019 s. 195 p. 7.Det går emellertid inte att utan reservation säga att återtagandeförbehålletssakrättsliga giltighet är avhängigt att det ställts upp under tiden säljaren är i besittningav varan. Avgörande är snarare att varan som ska skyddas genom förbehållet, vidtidpunkten när förbehållet ställs upp, ska vara oåtkomlig för köparens borgenärer.89Skillnaden blir i många fall marginell, men det finns fall där den får betydelse.Det är möjligt att en konkurs- eller utmätningsgäldenär är i besittning av varor somav någon anledning inte ska ingå i konkursen eller är fredade mot utmätning. Tillexempel kan deponenten A enligt depositionsavtal ha lämnat över sin antika guldklockatill depositarien B för förvaring. Deponenten A har i sådana fall separationsrätt till varani depositarien B:s konkurs eller vid utmätning hos B.90 I konkursen ingår enligt KonkL3 kap. 3 endast sådant som tillhör konkursgäldenären följaktligen ingår inte en vara
erätt.94959697Rodhe, s. 228 f. och Håstad, s. 146.Jfr Helander, s. 629, Rodhe, s. 186, Håstad, s. 186 och Millqvist, s. 114 f.Jfr även här NJA 2009 s. 79.Det kräver naturligtvis att kommissionären (köparen) går med på en dylik omförhandling.24Målet är förenligt med ovan förda resonemang eftersom omvandlingen tillkommissionsavtal skett efter att köparen fått varorna i sin besittning till följd av ettköpeavtal utan att parterna enats om någon förbehållsklausul. Varorna var därför inteskyddademotköparensborgenärervidtidpunktennäromvandlingentillkommissionsavtal skedde. Hade avtalet innehållit en giltig förbehållsklausul är detmöjligt att utfallet blivit det motsatta eftersom varan vid tidpunkten som förbehålletuppställts varit fredad mot köparens borgenärer.98Påståendet att säljaren måste vara i besittning av varan vid tidpunkten när förbehålletställs upp är därför inte helt korrekt. HD:s formulering i NJA 2019 s. 195 p. 7 kan tjänasom utgångspunkt för när återtagandeförbehållet ska ställas upp, men bör inte förståssom ett absolut krav. Jag kan förvisso sympatisera med domskrivningen mot bakgrundav att det ger en tydlig tidpunkt för när förbehållet måste vara uppställt. Det lederemellertid till en något missvisande bild av rättsläget eftersom det så länge varan ärfredad från köparens borgenärer är möjligt att ställa upp giltiga återtagandeförbehåll. Enbättre, i betydelsen juridiskt korrekt, formulering skulle vara att säljaren kan ställa uppett giltigt återtagandeförbehåll om han vid tidpunkten när förbehållet ställs upp harseparationsrätt till varan.99Angående tidpunkten för att ställa upp ett sakrättsligt återtagandeförbehåll kansammanfattningsvis följande sägas. Avgörande för giltigheten är att varan är skyddadmot köparens borgenärer när säljaren ställer upp förbehållet. Det kan röra sig om attsäljaren fortfarande har
så länge varan ärfredad från köparens borgenärer är möjligt att ställa upp giltiga återtagandeförbehåll. Enbättre, i betydelsen juridiskt korrekt, formulering skulle vara att säljaren kan ställa uppett giltigt återtagandeförbehåll om han vid tidpunkten när förbehållet ställs upp harseparationsrätt till varan.99Angående tidpunkten för att ställa upp ett sakrättsligt återtagandeförbehåll kansammanfattningsvis följande sägas. Avgörande för giltigheten är att varan är skyddadmot köparens borgenärer när säljaren ställer upp förbehållet. Det kan röra sig om attsäljaren fortfarande har varan i sin besittning, men varan kan även vara i köparensbesittning om köparen besitter den till följd av exempelvis depositionsavtal ellerkommissionsavtal.3.5 Bestämd vara3.5.1 Preciserad egendom ett uttryck för specialitetsprincipenUtöver att säljaren ska vara i besittning av varan vid tidpunkten när förbehållet ställsupp angav HD i NJA 2019 s. 195 p. 7 som andra förutsättning för ett sakrättsligt giltigtförbehåll att varan ska vara preciserad. HD tycks här ha gett uttryck för attspecialitetsprincipen utgör en förutsättning för ett giltigt förbehåll. I det här avsnittetkommer jag inledningsvis att kort redogöra för specialitetsprincipens innebörd. Därefter9899Jfr Rodhe, s. 186.Rodhe anför på s. 186 att förbehåll inte kan ställas upp efter att godset blivit åtkomligt förköparens borgenärer.25kommer betydelsen av sammanblandning i förhållande till specialitetsprincipen attdiskuteras med utgångspunkt i NJA 1959 s. 590 och NJA 1976 s. 251. Sedan kommersurrogation i förhållande till specialitetsprincipen att behandlas. Slutligen kommer någotatt sägas angående giltigheten av förbehållet om den köpta varan infogats i annanegendom.Separationsrätt kan som huvudregel endast göras gällande till specifik, identifierbaregendom som finns kvar och kan identifieras hos besittaren av
kap. 1 2 p.137 Enligt bestämmelsen gäller enförsäkring som köparen tecknat för en lös sak till förmån för någon som har en motförsäkringstagarens borgenärer skyddad säkerhetsrätt. Numera står det tämligen klart attåtertagandeförbehåll utgör en typ av säkerhetsrätt, om än utan sakrättsligt moment, såbestämmelsen bör vara tillämplig på förbehållsklausuler.138 En säljare kan dock integrunda någon självständig rätt på försäkringsersättning med stöd i FAL 9 kap. 1 2 p.,utan har endast en rätt att ta emot den försäkringsersättning som kan tillkommaförsäkringstagaren vid försäkringsfall.139 Undantaget från specialitetsprincipen att låtasäljaren få separationsrätt till försäkringsersättningen som trätt i den förbehållna varansställe utgör, enligt min mening, en godtagbar tillämpning av surrogationsprincipen sominte utvidgar tillämpningsområdet för förbehållsklausulerna omotiverat långt.Slutligen ska också NJA 2019 s. 195 nämnas. I punkten 9 i rättsfallet uttalade HD attett giltigt förbehåll innebär ett förbud för köparen att skada varan, förfoga den genomvidareförsäljning, konsumtion, infogande i annan egendom eller bearbetning så att varanförlorar sin identitet. Det är tämligen uppenbart, om surrogation skulle medförabibehållen separationsrätt i något annat än undantagsfall, att det skulle uppkomma svåragränsdragningssituationer mellan vad som å ena sidan varit ett otillåtet förfogande och åandra sidan är en situation där surrogation varit godtagbar. Stöd för när surrogation kanvara godtagbar finns enligt FAL när varan förstörts och försäkringsersättning kunnatutgå för varan. Surrogation torde också, trots att HD inte var benägen att medge134135Jfr Håstad, s. 152.Möjligen kan rättsfallet också läggas till grund för att köpeavtal med återtagandeförbehåll kanavtalas konkludent, se Håstad, s. 185.136 NJA 1965 s. 224 och NJA 1992 s. 414.
värdeförstöring ska i sådana fall inte enbartförstås som risken för att huvudsaken åsamkas fysisk skada vid ett frånskiljande, utanäven att huvudsakens värde minskar till följd av att den inte är komplett.153 Tröskeln förnär återtagandeförbehåll i varor som infogats anses ogiltiga är därmed satt tämligenlågt.154Enligt min mening är Karlgrens resonemang förenligt med hur domskälenformulerats, även om det är att läsa in mycket i de knapphändiga domskälen. Motbakgrund av gällande rätt för fastighetstillbehör idag är utformade och hur manavseende tillbehör till lös egendom tidigare varit benägen att åberopa liknanderesonemang som för fastighetstillbehör ligger det nära till hands att anta att gällande rättkan anses utgå från NJA 1960 s. 9.1553.6 Fordringar som kan säkras via återtagandeförbehåll3.6.1 Förbud mot kopplingsförbehållDen sista förutsättningen för ett giltigt återtagandeförbehåll som kommer till uttryck iNJA 2019 s. 195 p. 7 är att det måste följa av köpeavtalet vilken fordran som förbehålletavser.156 Bakom HD:s uttalande i den här delen döljer sig egentligen inte bara ett, utantvå, krav för sakrättsligt giltiga förbehåll. Det måste vara säljaren som beviljar ochställer upp förbehållet samt att förbehållet inte får avse att säkra någon annan fordran änsäljarens fordran på köpeskilling.157152153Jfr Agell, s. 234, Håstad, s. 188 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 77 f.Jfr HD:s resonemang i NJA 1934 s. 234. Skadan, och värdeförstöringen, domstolen där syftadepå tycks enbart vara att hänföra till den fysiska skada som fartyget skulle ha åsamkats till följd avett avskiljande.154 Jfr Helander, s. 671. Sen bör det även uppmärksammas att Karlgren framför betänkligheter att ettavlägsnande av lastbilens däck skulle påverka värdet av lastbilen i mindre grad än andra delar avbilen, men att någon specialregel för bildäck nog inte var påkallad.155
fordran som förbehålletavser.156 Bakom HD:s uttalande i den här delen döljer sig egentligen inte bara ett, utantvå, krav för sakrättsligt giltiga förbehåll. Det måste vara säljaren som beviljar ochställer upp förbehållet samt att förbehållet inte får avse att säkra någon annan fordran änsäljarens fordran på köpeskilling.157152153Jfr Agell, s. 234, Håstad, s. 188 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 77 f.Jfr HD:s resonemang i NJA 1934 s. 234. Skadan, och värdeförstöringen, domstolen där syftadepå tycks enbart vara att hänföra till den fysiska skada som fartyget skulle ha åsamkats till följd avett avskiljande.154 Jfr Helander, s. 671. Sen bör det även uppmärksammas att Karlgren framför betänkligheter att ettavlägsnande av lastbilens däck skulle påverka värdet av lastbilen i mindre grad än andra delar avbilen, men att någon specialregel för bildäck nog inte var påkallad.155 Se även Strömgren, s. 379. Jfr Håstad, s. 188.156 NJA 2019 s. 195, p. 7.157 Se Helander, s. 637 ff., Håstad, s. 198, Adlercreutz Pfannenstill, s. 67 och Zackariasson, s.320.39Anledningen till det sistnämnda kravet kan motiveras av återtagandeförbehålletssärpräglade och priviligierade ställning som en säkerhetsrätt utan sakrättsligtmoment.158 �tertagandeförbehållet skiljer sig från pantsättning just på den punkten attgäldenären tillåts ha besittning över den vara som utgör säkerheten. Det har ansetts varaett berättigat intresse att tillerkänna säljaren säkerhet för sin köpeskillingsfordran iavbetalningsvaran trots att köparen kommer i besittning av densamma med hänsyn tillpraktiska skäl och för att främja den allmänna omsättningen.159 Att däremot tillerkännaåtertagandeförbehåll ett vidare tillämpningsområde än fordran på köpeskilling skullestrida mot de generella reglerna för pantsättning samtidigt som det varken kan motiverasav praktiska- eller omsättningsskäl.160 Dessutom kan här
an fast eller lös egendom, bearbetning ellerförbrukning är förbehållet inte giltigt i förhållande till tredje man.185 Det är denmedgivna förfoganderätten som leder till att återtagandeförbehållet blir ogiltigt ochnågot faktiskt förfogande behöver inte ha ägt rum för att förbehållet ska vara ogiltigt.Förbehållet är därmed ogiltigt så fort förfoganderätten medgivits.186Det har dock inte varit alldeles klart om ett giltigt återtagandeförbehåll leder till attdet föreligger ett förfogandeförbud för köparen, eller om förfogandeförbudet måsteframgåavförbehållet.187 Medandraord,omrättsföljdenavettgiltigtåtertagandeförbehåll för köparens del innebär att denne inte har rätt att förfoga övervaran eller förfogandeförbudet explicit måste framgå av klausulen. Troligen ansesförfogandeförbudet följa av ett giltigt förbehåll eftersom säljaren annars skulle riskeraatt det inte finns någon vara att återta.188 I NJA 2019 s. 195 p. 9 uttalade HD att ettgiltigt återtagandeförbehåll innebär ett förbud för köparen att förfoga över varan.Ordvalet innebär tyder på att ett förfogandeförbud är en rättsföljd som följer av ettgiltigt förbehåll, och att förfogandeförbudet inte behöver komma till uttryck i avtalet.HD:s uttalande innebär i sådana fall att något uttryckligt förfogandeförbud, mer än detgiltiga förbehållet, inte behöver ha kommit till uttryck mellan parterna. Har däremot185Ett förfogande av egendom som någon har i sin besittning, men där äganderätt eller säkerhetsrättär förbehållen någon annan, är dessutom kriminaliserat i regeln om olovligt förfogande i BrB 10kap. 4 . Se även Håstad, s. 192 och Friberg, Karnov, kommentaren till BrB 10 kap. 4 not 509.186 NJA 2019 s. 195 p. 910, Alm�n, s. 5 och 21 not 1, Schmidt, s. 209 ff., Und�n, s. 102, Hessler, s.191, Håstad, s. 189 ff. och Persson, s. 570 ff. Att ett förfogandemedgivande leder till
gå av klausulen. Troligen ansesförfogandeförbudet följa av ett giltigt förbehåll eftersom säljaren annars skulle riskeraatt det inte finns någon vara att återta.188 I NJA 2019 s. 195 p. 9 uttalade HD att ettgiltigt återtagandeförbehåll innebär ett förbud för köparen att förfoga över varan.Ordvalet innebär tyder på att ett förfogandeförbud är en rättsföljd som följer av ettgiltigt förbehåll, och att förfogandeförbudet inte behöver komma till uttryck i avtalet.HD:s uttalande innebär i sådana fall att något uttryckligt förfogandeförbud, mer än detgiltiga förbehållet, inte behöver ha kommit till uttryck mellan parterna. Har däremot185Ett förfogande av egendom som någon har i sin besittning, men där äganderätt eller säkerhetsrättär förbehållen någon annan, är dessutom kriminaliserat i regeln om olovligt förfogande i BrB 10kap. 4 . Se även Håstad, s. 192 och Friberg, Karnov, kommentaren till BrB 10 kap. 4 not 509.186 NJA 2019 s. 195 p. 910, Alm�n, s. 5 och 21 not 1, Schmidt, s. 209 ff., Und�n, s. 102, Hessler, s.191, Håstad, s. 189 ff. och Persson, s. 570 ff. Att ett förfogandemedgivande leder till att enförbehållsklausul är ogiltig antogs gälla redan vid tillkomsten av 1915 års avbetalningsköpslag. SeSOU 1988:63, s. 67 med hänvisning till NJA 1908 s. 449 och NJA II 1915 s. 305. Möjligen ansåglagstiftaren att samma sak skulle gälla för den nya AvbetL. Se prop. 1977/78:142, s. 84 medhänvisning till Hesslers utlåtande i prop. 1976/77:123, s. 355.187 Jfr NJA 2019 s. 195 p. 9 och Håstad, s. 192. Hur det förhåller sig med den obligationsrättsligagiltigheten vid förfogandemedgivanden är något oklart. Se Agell, s. 241 f., Hessler, s. 191 (ävenutlåtandet av densamme i prop. 1976/77:123, s. 355), Håstad, s. 188 f. och Millqvist, s. 116 somtycks vara av åsikten att förbehållet i sådana fall är giltigt mellan parterna. Persson förhåller signågot mer tveksam, se s. 544 f. och 5
deförbud, mer än detgiltiga förbehållet, inte behöver ha kommit till uttryck mellan parterna. Har däremot185Ett förfogande av egendom som någon har i sin besittning, men där äganderätt eller säkerhetsrättär förbehållen någon annan, är dessutom kriminaliserat i regeln om olovligt förfogande i BrB 10kap. 4 . Se även Håstad, s. 192 och Friberg, Karnov, kommentaren till BrB 10 kap. 4 not 509.186 NJA 2019 s. 195 p. 910, Alm�n, s. 5 och 21 not 1, Schmidt, s. 209 ff., Und�n, s. 102, Hessler, s.191, Håstad, s. 189 ff. och Persson, s. 570 ff. Att ett förfogandemedgivande leder till att enförbehållsklausul är ogiltig antogs gälla redan vid tillkomsten av 1915 års avbetalningsköpslag. SeSOU 1988:63, s. 67 med hänvisning till NJA 1908 s. 449 och NJA II 1915 s. 305. Möjligen ansåglagstiftaren att samma sak skulle gälla för den nya AvbetL. Se prop. 1977/78:142, s. 84 medhänvisning till Hesslers utlåtande i prop. 1976/77:123, s. 355.187 Jfr NJA 2019 s. 195 p. 9 och Håstad, s. 192. Hur det förhåller sig med den obligationsrättsligagiltigheten vid förfogandemedgivanden är något oklart. Se Agell, s. 241 f., Hessler, s. 191 (ävenutlåtandet av densamme i prop. 1976/77:123, s. 355), Håstad, s. 188 f. och Millqvist, s. 116 somtycks vara av åsikten att förbehållet i sådana fall är giltigt mellan parterna. Persson förhåller signågot mer tveksam, se s. 544 f. och 585 ff.188 Håstad, s. 192.47förfogande medgivits blir förbehållet ogiltigt och säljaren saknar skydd mot tredje man.Ogiltigheten är som ovan påtalats ursprunglig och något faktiskt förfogande behöverinte ha ägt rum.Hur och när ett förfogandemedgivande kan anses ha skett har varit föremål förtämligen omfattande behandling i rättspraxis som kan summeras till två övergripandekategorier:närförfogandenharmedgivitsexplicitiavtaletochnärförfogandemedgivande underförstått ska ha framgått till följd av exempelvis avt
ochnärförfogandemedgivande underförstått ska ha framgått till följd av exempelvis avtalstypeller varans art.189 Inom respektive kategori förekommer två typfall av förfoganden somvarit återkommande. Fall där köparen medgivits rätt att sälja vidare varan(omsättningsfallen) och fall där köparen medgivits rätt att infoga varan i annan egendom(infogandefallen).190 Förutom omsättningsfallen och infogandefallen kan även fall därköparen medgetts att bearbeta egendom nämnas. Det kanske allra tydligaste exemplet pådetta är NJA 1908 s. 449 där köparen, en garvare, hade medgivits rätt att bearbeta köptaläderhudar innan slutgiltig betalning hade erlagts. Säljaren hade försökt klä avtalet ikommissionstermer, men majoriteten i HD ansåg att det rörde sig om ett köp i fasträkning där förfogande hade medgivits innan varan var slutgiltigt betald.191Ytterligare en fråga som tilldragit sig diskussion i doktrin, och som var föremål förbedömning i NJA 2019 s. 195, är vem som har bevisbördan för att förfogande harmedgivits samt om det föreligger en presumtion vid vissa typer av avtal att förfogandemedgivits.192 I NJA 2019 s. 195 p. 14 konstaterade HD, med hänvisning till NJA 1959s. 590, att den som i strid med avtalets ordalydelse påstår att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt har bevisbördan för detta, vilket i regel borde vara köparens borgenärer ellerefterkommande singularsuccessor. Enligt HD fanns det inte stöd i praxis för någonpresumtion att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de
förfoganden somvarit återkommande. Fall där köparen medgivits rätt att sälja vidare varan(omsättningsfallen) och fall där köparen medgivits rätt att infoga varan i annan egendom(infogandefallen).190 Förutom omsättningsfallen och infogandefallen kan även fall därköparen medgetts att bearbeta egendom nämnas. Det kanske allra tydligaste exemplet pådetta är NJA 1908 s. 449 där köparen, en garvare, hade medgivits rätt att bearbeta köptaläderhudar innan slutgiltig betalning hade erlagts. Säljaren hade försökt klä avtalet ikommissionstermer, men majoriteten i HD ansåg att det rörde sig om ett köp i fasträkning där förfogande hade medgivits innan varan var slutgiltigt betald.191Ytterligare en fråga som tilldragit sig diskussion i doktrin, och som var föremål förbedömning i NJA 2019 s. 195, är vem som har bevisbördan för att förfogande harmedgivits samt om det föreligger en presumtion vid vissa typer av avtal att förfogandemedgivits.192 I NJA 2019 s. 195 p. 14 konstaterade HD, med hänvisning till NJA 1959s. 590, att den som i strid med avtalets ordalydelse påstår att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt har bevisbördan för detta, vilket i regel borde vara köparens borgenärer ellerefterkommande singularsuccessor. Enligt HD fanns det inte stöd i praxis för någonpresumtion att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de straffrättsliga fallen NJA 1917 s. 154, NJA 1932 s.564 och NJA 1935 s. 152.190 Bland omsättningsfallen kan NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 2009 s. 79 och NJA 2019s.
rbedömning i NJA 2019 s. 195, är vem som har bevisbördan för att förfogande harmedgivits samt om det föreligger en presumtion vid vissa typer av avtal att förfogandemedgivits.192 I NJA 2019 s. 195 p. 14 konstaterade HD, med hänvisning till NJA 1959s. 590, att den som i strid med avtalets ordalydelse påstår att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt har bevisbördan för detta, vilket i regel borde vara köparens borgenärer ellerefterkommande singularsuccessor. Enligt HD fanns det inte stöd i praxis för någonpresumtion att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de straffrättsliga fallen NJA 1917 s. 154, NJA 1932 s.564 och NJA 1935 s. 152.190 Bland omsättningsfallen kan NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 2009 s. 79 och NJA 2019s. 195 nämnas. Bland infogandefallen finns framförallt NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.191 Jfr NJA 2012 s. 419.192 NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 och NJA 2009 s. 79. Se SOU 1988:63, s. 68 f., Håstad, s. 193f., Persson, s. 578 ff., Adlercreutz Pfannenstill, s. 69 ff., Johard Wahlund, s. 803 f. ochWahlström, s. 459 f.193 NJA 2019 s. 195 p. 16.48angående bevisbördans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt för köparen. Förstkommer p
on att vissa återtagandeförbehåll är ogiltiga, istället skulle förbehållets giltighetavgöras mot enligt principerna för sedvanlig avtalstolkning.193 HD:s resonemang189Bland uttryckliga förfogandemedgivanden som varit uppe för bedömning kan exempelvisnämnas NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Underförståddaförfogandemedgivanden har varit uppe för bedömning i NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA1974 s. 660 och NJA 2019 s. 195. Jfr även de straffrättsliga fallen NJA 1917 s. 154, NJA 1932 s.564 och NJA 1935 s. 152.190 Bland omsättningsfallen kan NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 2009 s. 79 och NJA 2019s. 195 nämnas. Bland infogandefallen finns framförallt NJA 1960 s. 221 och NJA 1974 s. 660.191 Jfr NJA 2012 s. 419.192 NJA 1959 s. 590, NJA 1974 s. 660 och NJA 2009 s. 79. Se SOU 1988:63, s. 68 f., Håstad, s. 193f., Persson, s. 578 ff., Adlercreutz Pfannenstill, s. 69 ff., Johard Wahlund, s. 803 f. ochWahlström, s. 459 f.193 NJA 2019 s. 195 p. 16.48angående bevisbördans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt för köparen. Förstkommer praxis gällande förfogandemedgivanden avseende infogandefallen attbehandlas.Därefterkommeromsättningsfallenattbehandlas.195Tematförundersökningen är dels att utreda vilka omständigheter som talat för respektive emot attförfogande medgivits, dels att utröna om det råder en presumtion finns för attförfogande har medgivits i vissa fall. Det leder också till svaret på hur vi ska förståHD:s uttalanden i NJA 2019 s. 195. Slutligen följer en avslutande reflektion om vägenframåt för återtagandeförbehå
utz Pfannenstill, s. 69 ff., Johard Wahlund, s. 803 f. ochWahlström, s. 459 f.193 NJA 2019 s. 195 p. 16.48angående bevisbördans placering och utgången i målet kritiserades av den tappandepartens ombud för att bryta mot tidigare praxis och att den förändring som författarnamenade HD:s dom resulterade i egentligen borde ha skett genom lagstiftning.194Idethärkapitletkommerjagattkartläggagällanderättavseendeförbehållsklausulers ogiltighet till följd av medgiven förfoganderätt för köparen. Förstkommer praxis gällande förfogandemedgivanden avseende infogandefallen attbehandlas.Därefterkommeromsättningsfallenattbehandlas.195Tematförundersökningen är dels att utreda vilka omständigheter som talat för respektive emot attförfogande medgivits, dels att utröna om det råder en presumtion finns för attförfogande har medgivits i vissa fall. Det leder också till svaret på hur vi ska förståHD:s uttalanden i NJA 2019 s. 195. Slutligen följer en avslutande reflektion om vägenframåt för återtagandeförbehållet.4.2 Infogandefallen4.2.1 NJA 1960 s. 221 presumerad förfoganderätt för byggnadsmaterialNär ett återtagandeförbehåll ställts upp vid ett köp av varor som kan förväntas attmonteras in i fast egendom kan det vara frestande att söka ledning i JB och utifrån JB 2kap. 45 dra slutsatsen att förbehållsklausuler i varor avsedda att blifastighetstillbehör blir ogiltiga först när varan blivit ett tillbehör.196 Trots medgivenförfoganderätt skulle i sådana fall förbehållsklausulerna kunna vara giltiga. Det är docktveksamt om ett sådant e contrario-slut går att dra från lagtexten. Lagstiftaren hadeknappast för avsikt att reglerna i JB 2 kap. skulle vara tillämpliga på varor som ännuinte blivit tillbehör och som fortfarande är lös egendom.197 Snarare kan vi nog anta attdet är önskvärt att följden av medgiven förfoganderätt är densamma oavsett
ortarnasåltsmedovannämndaäganderättsförbehåll. Enligt HD måste innebörden av äganderättsförbehållet, medhänsyn till att portarna skulle ha blivit fastighetstillbehör vid inmonteringen, ha varit attportarna skulle förbli leverantörens egendom till dess portarna helt blivit betalda eller,om inmontering skett dessförinnan, till tidpunkten för inmonteringen. Ingenting av vadsom förekommit i förhandlingarna mellan parterna tydde på att något uttryckligt ellerunderförstått förfogandemedgivande givits till B.Där skulle nog egentligen HD kunnat lämna målet, men domstolen gick därefter inpå om det funnits några andra omständigheter som kunnat inverka på vad som varitavtalat mellan parterna. A hade uppgivit att omständigheten att B inte betalat någon avfakturorna efter att B erlagt den första tredjedelen av betalningen inte ledde till någonoro hos A eftersom B vid den tidpunkten inte ansågs utgöra någon kreditrisk. Enligt A:s202Jfr NJA 2019 s. 195 p. 1752praxis skickade A då nya krav och skulle sedermera vägra att installera portarna om intebetalning erlades. A hade förvisso, när bolaget drabbats av tidsbrist, gett sittmedgivande till köpare att själva installera portar och inte krävt betalning förmonteringsarbetet. Om en beställare utan medgivande installerat portar skulle A krävabetalning för monteringskostnad.HD uttalade därefter att vad sålunda och i övrigt förekommit inte kunde anses visaatt parterna, vare sig uttryckligt eller underförstått, varit överens om att B haft rätt attförfoga över portarna. I tillägg till domen uttalade JustR Mannerfelt att om en leverantörav byggnadstillbehör efter kreditförsäljning under äganderättsförbehåll levererar sådantgods till den byggarbetsplats där köparen i egenskap av byggnadsentreprenör uppför enbyggnad där denna själv ska montera in varan kan det anses råda en givetvis brytbar presumtion att bägge parter utgått från at
ercreutz, s. 13 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.NJA II 1915 s. 315.Adlercreutz Pfannenstill är av avvikande åsikt, se s. 70 . Jfr Adlercreutz, s. 1358att bevisa att förbehållet ändå är giltigt. Den bevisbördan har i praxis visat sig vara ensvår uppgift att fullgöra. Frågan att undersöka härnäst är om det gör någon skillnad attförfogandemedgivandet varit underförstått och vilka omständigheter som talar för attförfogande medgivits utan att det kommit till direkt uttryck mellan parterna.4.3.2 Underförstådda förfogandemedgivanden av omsättningsvaror något ombevisbördans placering och ytterligare om grossistförhållandetOm endast uttryckliga förfogandemedgivanden kunnat leda till förbehållsklausulersogiltighet hade undersökningen kunnat bringas till ett stopp redan här. Ettförfogandemedgivande kan emellertid underförstått ha kommit till uttryck med följdenatt förbehållet blir ogiltigt.224 Frågan ställdes på sin spets i NJA 2019 s. 195, somkommer att behandlas under en egen rubrik nedan. Härunder ska först rättsfallen NJA1959 s. 590 och NJA 2009 s. 79 behandlas.I det för uppsatsen redan bekanta rättsfallet NJA 1959 s. 590 var en av frågorna HDhade att ta ställning till om köparen B givits rätt att förfoga över de köptasmågrisarna.225 Konkursboet gjorde gällande att kredittiden som säljarna hade beviljat Bvar beräknad för att grisarna skulle kunna säljas före dess utgång. Eftersomäganderätten, och med det rätten att sälja grisarna, skulle övergå till B innan grisarna varslutbetalda var förbehållet enligt konkursboet inte giltigt. HD ogillade konkursboetstalan även i den här delen. Angående den medgivna förfoganderätten anförde HD att detförvisso var visat att B ansåg sig ha haft rätt att sälja grisarna vidare, men att det i siginte kunde läggas till grund för att säljarna godtagit att B förfogat över grisarna.Konkursboet hade inte heller lagt fram någon bevisnin
isso var visat att B ansåg sig ha haft rätt att sälja grisarna vidare, men att det i siginte kunde läggas till grund för att säljarna godtagit att B förfogat över grisarna.Konkursboet hade inte heller lagt fram någon bevisning i övrigt som visade på attsäljarna inte avsett att avtalets skriftliga bestämmelse skulle gälla.Utifrån fallet går det att konstatera att det inte räcker att köparen ansett sig ha haftförfoganderätt för att förbehållet ska vara att anse som ogiltigt. Det måste framgå attparterna varit överens om förfoganderätten för att giltigheten av förbehållet skapåverkas.226 I ovan berörda fall från 1932 hade ett förfogandemedgivande kommit tilluttryck i parternas skriftliga avtal, vilket HD i de fallen tycks ha lagt till grund för attparterna varit överens om att köparen skulle ha en rätt att förfoga över de köpta varorna.I de målen ansågs det därmed visat att parterna varit överens om att ett förfogande224225226NJA 2019 s. 195 p. 10.För fallet i övrigt, se ovan under delkapitel 3.5.2.Agell, s. 240 f., Helander, s. 650 och Håstad, s. 189.59skulle få ske innan slutgiltig betalning. I förevarande fall kunde käranden bara visa attköparen ansett sig ha en rätt att förfoga över grisarna, men inte att säljaren medgivitnågon sådan rätt. Slutsatsen att det inte räcker att köparen ansett sig haft rätt att förfogaöver varan utgör sålunda något av ett e contrario-slut från tidigare praxis medinnebörden att om det inte går att visa på en överenskommelse om förfogande, ärförbehållet att anse som giltigt.227Det framgår vidare av fallet att den part som i strid med avtalets ordalydelse görgällande att förfogande medgivits har bevisbördan för sitt påstående.228 En sådanplacering av bevisbördan ligger enligt mig väl i linje med ovan redovisade fall därsäljaren uttryckligen medgivit förfoganderätt. I de målen tycks bevisbördan förvissolegat på den som i strid
vilket i sammanhanget betyder att man gör gällande att förbehållet ärgiltigt, har ansetts ha bevisbördan för det. Dessutom pekar rättsfallet i vart fall i riktningmot att varans beskaffenhet ensamt inte kan utgöra grund för en presumtion mot attvissa förbehåll är ogiltiga.230Ett annat fall som tilldragit sig visst intresse och som av vissa ansetts kunna tala föratt det gäller en presumtion att återtagandeförbehåll även i omsättningsfallen skapresumeras vara ogiltiga är NJA 2009 s. 79.231HD hade i målet att ta ställning till om W hade separationsrätt till två fordon som Wlåtit hämta hos KJ strax innan KJ:s konkurs. Parterna hade sedan innan ett samarbeteavseende KJ:s finansiering av demofordon som gick ut på att KJ beställde fordon somW förvärvade och därefter leasades till KJ. Enligt leasingavtalen förbehöll sig Wäganderätten till fordonen. Den fråga som kom att bli aktuell för HD att ta ställning till227228229Se Agell, s. 240 f.NJA 2019 s. 195 p. 14. Se även NJA 2009 s. 79 (tillägget).Ekelöf m. fl., s. 110, jfr dock s. 112. Se även NJA 1995 s. 367 II som i och för sig gälldeseparationsrätt till sammanblandad fungibel egendom.230 Persson, s. 576, där hon refererar till vad Fogelklou anfört i Ekonomisk revy 1960, s. 696 f.231 Johard Wahlund, s. 800 f.60var om W konkludent medgivit KJ en rätt att sälja vidare demofordonen som KJinnehaft enligt leasingavtalen.HD konstaterade att den som hyr ut lösöre har en skyddad äganderätt till det uthyrdai förhållande till hyrestagarens borgenärer. Det ansågs följa av avtalets natur och någotförfogandeförbud behövde inte ha kommit till uttryck i avtalet. Därefter prövade HD omW trots detta medgivit att KJ sålt de leasade fordonen vidare och, ifall ett sådantmedgivande ansågs bevisat, om förfogandemedgivanden har samma verkan påleasingavtal som på kreditköp mot säkerhet i återtagandeförbehåll. Domstolen ansåg attKommL 23 ger uttryck
tt omständigheter hadeåberopats till grund för talan. Nu skedde emellertid inte det och fallet ger urprejudikatshänseende inte uttryck för mer än att ovan nämnda princip om separationsrätttill anförtrott gods som ännu ej förfogats över gäller vid leasingavtal. I förhållande tillförfogandemedgivanden som givits vid köp mot äganderättsförbehåll kan inte falletanses påverka gällande rätt, även om det fanns med ett äganderättsförbehåll i parternasavtal så var förbehållet som HD konstaterade egentligen inte nödvändigt förseparationsrätten i målet. HD ansåg i målet att separationsrätten följde av avtalets natur,snarare än äganderättsförbehållet. Klassificeringen av avtalet som leasingavtal ikombination med den princip som fick anses komma till uttryck i KommL 23 vardärmed avgörande i målet. Prejudikatet är som sådant egentligen inte relevant förgällande rätt avseende återtagandeförbehåll vid kreditköp.4.4 Särskilt om NJA 2019 s. 1954.4.1 Kort om bakgrundenMot bakgrund av vad som presenterats ovan har det nu blivit dags att undersöka omHD:s avgörande i NJA 2019 s. 195 överensstämmer med gällande rätt som äldre praxisgett uttryck för eller om HD, som Johard Wahlund uttryckt det, gjort ettAlexanderhugg235 mot förbehållet och löst upp allt vi trott vi visste om detsamma.236Målet gällde frågan om bättre rätt till två husbilar. DNB Bank (DNB) hade till Eljassålt två husbilar på avbetalning mot säkerhet i återtagandeförbehåll. Förbehålleninnehöll även ett förfogandeförbud. Eljas överlät i sin tur husbilarna till Mälarcampsedan DNB godkänt gäldenärsbytet. Samtliga rättigheter och skyldigheter enligt detursprungliga kontraktet överläts till Mälarcamp.237 Därefter sålde Mälarcamp bilarnavidare till Hymer (svarande i målet), utan att DNB underrättades, som en del i en störreuppgörelse med ett antal parter efter att Mälarcamp hamnat i ekonomiska problem.DNB
ör mer än att ovan nämnda princip om separationsrätttill anförtrott gods som ännu ej förfogats över gäller vid leasingavtal. I förhållande tillförfogandemedgivanden som givits vid köp mot äganderättsförbehåll kan inte falletanses påverka gällande rätt, även om det fanns med ett äganderättsförbehåll i parternasavtal så var förbehållet som HD konstaterade egentligen inte nödvändigt förseparationsrätten i målet. HD ansåg i målet att separationsrätten följde av avtalets natur,snarare än äganderättsförbehållet. Klassificeringen av avtalet som leasingavtal ikombination med den princip som fick anses komma till uttryck i KommL 23 vardärmed avgörande i målet. Prejudikatet är som sådant egentligen inte relevant förgällande rätt avseende återtagandeförbehåll vid kreditköp.4.4 Särskilt om NJA 2019 s. 1954.4.1 Kort om bakgrundenMot bakgrund av vad som presenterats ovan har det nu blivit dags att undersöka omHD:s avgörande i NJA 2019 s. 195 överensstämmer med gällande rätt som äldre praxisgett uttryck för eller om HD, som Johard Wahlund uttryckt det, gjort ettAlexanderhugg235 mot förbehållet och löst upp allt vi trott vi visste om detsamma.236Målet gällde frågan om bättre rätt till två husbilar. DNB Bank (DNB) hade till Eljassålt två husbilar på avbetalning mot säkerhet i återtagandeförbehåll. Förbehålleninnehöll även ett förfogandeförbud. Eljas överlät i sin tur husbilarna till Mälarcampsedan DNB godkänt gäldenärsbytet. Samtliga rättigheter och skyldigheter enligt detursprungliga kontraktet överläts till Mälarcamp.237 Därefter sålde Mälarcamp bilarnavidare till Hymer (svarande i målet), utan att DNB underrättades, som en del i en störreuppgörelse med ett antal parter efter att Mälarcamp hamnat i ekonomiska problem.DNB väckte talan mot Hymer och yrkade att Hymer skulle förpliktas att utge de tvåhusbilarna utan lösen. Som grund för yrkandet åberopades
nte stöd för mer än att ett återtagandeförbehålls sakrättsligagiltighet ska avgöras efter sedvanlig avtalstolkning, inte utifrån någon presumtionsregel.Vad som krävs för att en överenskommelse om förfoganderätt för köparen ska ansesvara bevisad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter avbetydelse kunde enligt HD vara parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit dem emellan inför och efter avtalsslutet. Vilken typ av vara det rörde sigom och avtalssituationen kunde också få betydelse.242Omständigheter som kunde tala för, men med det sagt inte ligga till grund för enpresumtion, en underförstådd förfoganderätt var enligt HD om den naturligaförfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten. Det skulle exempelvis kunnaröra sig om varor avsedda för omedelbar förbrukning med lång kredittid ellerkomponenter avsedda att monteras in i annan egendom. På samma sätt kunde det tala238239240241242Se NJA 2019 s. 195 p. 26.NJA 2019 s. 195 p. 10.NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 1978 s. 593.NJA 2019 s. 195 p. 14.NJA 2019 s. 195 p. 1663för att ett förfogandemedgivande skett om en grossist sålt varor till en detaljist.243 �venom någon av dessa omständigheter skulle vara för handen hade enligt HD enbedömning göras om övriga omständigheter, inklusive avtalet, talar för att köparenmedgivits förfoganderätt innan betalningstidpunkten inträtt.244Härefter hade HD först att ta ställning till om förbehållet var ogiltigt redan vidtidpunkten när husbilarna befann sig hos Eljas. Av utredningen framgick att Eljas utöverden huvudsakliga verksamheten att bedriva rallyverksamhet, även hyrde ut och erbjödprovkörning av husbilar. Om någon kund var intresserad kunde Eljas tänka sig att säljavidare bilen. Det framgick vidare att Eljas under ett antal år köpt husbilar på avbetalningav DNB och att dessa ibland sålts vidare, dock
ett återtagandeförbehålls sakrättsligagiltighet ska avgöras efter sedvanlig avtalstolkning, inte utifrån någon presumtionsregel.Vad som krävs för att en överenskommelse om förfoganderätt för köparen ska ansesvara bevisad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter avbetydelse kunde enligt HD vara parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit dem emellan inför och efter avtalsslutet. Vilken typ av vara det rörde sigom och avtalssituationen kunde också få betydelse.242Omständigheter som kunde tala för, men med det sagt inte ligga till grund för enpresumtion, en underförstådd förfoganderätt var enligt HD om den naturligaförfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten. Det skulle exempelvis kunnaröra sig om varor avsedda för omedelbar förbrukning med lång kredittid ellerkomponenter avsedda att monteras in i annan egendom. På samma sätt kunde det tala238239240241242Se NJA 2019 s. 195 p. 26.NJA 2019 s. 195 p. 10.NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 1978 s. 593.NJA 2019 s. 195 p. 14.NJA 2019 s. 195 p. 1663för att ett förfogandemedgivande skett om en grossist sålt varor till en detaljist.243 �venom någon av dessa omständigheter skulle vara för handen hade enligt HD enbedömning göras om övriga omständigheter, inklusive avtalet, talar för att köparenmedgivits förfoganderätt innan betalningstidpunkten inträtt.244Härefter hade HD först att ta ställning till om förbehållet var ogiltigt redan vidtidpunkten när husbilarna befann sig hos Eljas. Av utredningen framgick att Eljas utöverden huvudsakliga verksamheten att bedriva rallyverksamhet, även hyrde ut och erbjödprovkörning av husbilar. Om någon kund var intresserad kunde Eljas tänka sig att säljavidare bilen. Det framgick vidare att Eljas under ett antal år köpt husbilar på avbetalningav DNB och att dessa ibland sålts vidare, dock hade ingen husbil sålts
n någon presumtionsregel.Vad som krävs för att en överenskommelse om förfoganderätt för köparen ska ansesvara bevisad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter avbetydelse kunde enligt HD vara parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit dem emellan inför och efter avtalsslutet. Vilken typ av vara det rörde sigom och avtalssituationen kunde också få betydelse.242Omständigheter som kunde tala för, men med det sagt inte ligga till grund för enpresumtion, en underförstådd förfoganderätt var enligt HD om den naturligaförfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten. Det skulle exempelvis kunnaröra sig om varor avsedda för omedelbar förbrukning med lång kredittid ellerkomponenter avsedda att monteras in i annan egendom. På samma sätt kunde det tala238239240241242Se NJA 2019 s. 195 p. 26.NJA 2019 s. 195 p. 10.NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 1978 s. 593.NJA 2019 s. 195 p. 14.NJA 2019 s. 195 p. 1663för att ett förfogandemedgivande skett om en grossist sålt varor till en detaljist.243 �venom någon av dessa omständigheter skulle vara för handen hade enligt HD enbedömning göras om övriga omständigheter, inklusive avtalet, talar för att köparenmedgivits förfoganderätt innan betalningstidpunkten inträtt.244Härefter hade HD först att ta ställning till om förbehållet var ogiltigt redan vidtidpunkten när husbilarna befann sig hos Eljas. Av utredningen framgick att Eljas utöverden huvudsakliga verksamheten att bedriva rallyverksamhet, även hyrde ut och erbjödprovkörning av husbilar. Om någon kund var intresserad kunde Eljas tänka sig att säljavidare bilen. Det framgick vidare att Eljas under ett antal år köpt husbilar på avbetalningav DNB och att dessa ibland sålts vidare, dock hade ingen husbil sålts vidare utan attDNB dessförinnan fått full betalning. Det var därmed inte visat att Eljas och DNBkommit öv
el.Vad som krävs för att en överenskommelse om förfoganderätt för köparen ska ansesvara bevisad är beroende av omständigheterna i det enskilda fallet. Omständigheter avbetydelse kunde enligt HD vara parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit dem emellan inför och efter avtalsslutet. Vilken typ av vara det rörde sigom och avtalssituationen kunde också få betydelse.242Omständigheter som kunde tala för, men med det sagt inte ligga till grund för enpresumtion, en underförstådd förfoganderätt var enligt HD om den naturligaförfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten. Det skulle exempelvis kunnaröra sig om varor avsedda för omedelbar förbrukning med lång kredittid ellerkomponenter avsedda att monteras in i annan egendom. På samma sätt kunde det tala238239240241242Se NJA 2019 s. 195 p. 26.NJA 2019 s. 195 p. 10.NJA 1932 s. 292, NJA 1959 s. 590, NJA 1960 s. 221, NJA 1974 s. 660 och NJA 1978 s. 593.NJA 2019 s. 195 p. 14.NJA 2019 s. 195 p. 1663för att ett förfogandemedgivande skett om en grossist sålt varor till en detaljist.243 �venom någon av dessa omständigheter skulle vara för handen hade enligt HD enbedömning göras om övriga omständigheter, inklusive avtalet, talar för att köparenmedgivits förfoganderätt innan betalningstidpunkten inträtt.244Härefter hade HD först att ta ställning till om förbehållet var ogiltigt redan vidtidpunkten när husbilarna befann sig hos Eljas. Av utredningen framgick att Eljas utöverden huvudsakliga verksamheten att bedriva rallyverksamhet, även hyrde ut och erbjödprovkörning av husbilar. Om någon kund var intresserad kunde Eljas tänka sig att säljavidare bilen. Det framgick vidare att Eljas under ett antal år köpt husbilar på avbetalningav DNB och att dessa ibland sålts vidare, dock hade ingen husbil sålts vidare utan attDNB dessförinnan fått full betalning. Det var därmed inte visat att Eljas och DNBkommit överens om att Eljas hade
älla mellan DNB och Mälarcamp.Till skillnad från Eljas var Mälarcamps uttryckliga verksamhet att bedriva försäljning avfritidsfordon. Efter att bilarna kommit i Mälarcamps besittning salufördes bilarna påsamma sätt som övriga bilar i Mälarcamps besittning. Mälarcamp kunde dock påvisa attbolaget aldrig avsett att sälja bilarna innan krediten lösts. Den uppgiften vann stöd avutredningen i övrigt. Inte heller genom gäldenärsbytet kunde DNB ansetts haaccepterat ett förfogande från Mälarcamps sida.246 Det kunde därför enligt HD inteanses vara bevisat att Mälarcamp av DNB fått ett uttryckligt eller underförståttförfogandemedgivande.247 Förbehållet var därmed giltigt, och till följd av bristandeundersökning från Hymers sida, kunde inte heller Hymer anses ha gjort ett giltigt243Det torde även framgå av den tidigare punkten där HD påtalade att vilken avtalssituation det ärfråga om kan få betydelse för förbehållets giltighet.244 NJA 2019 s. 195 p. 17.245 NJA 2019 s. 195 p. 1821.246 Jfr NJA 1980 s. 219.247 NJA 2019 s. 195 p. 2226.64godtrosförvärv.248 Det fastställdes att DNB hade bättre rätt till bilarna och att DNB haderätt att återta bilarna utan att betala lösen till Hymer.4.4.3 Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rättRättsfallet kritiserades i SvJT av Johard Wahlund, som företrädde den tappandeparten, för att ha gått emot gällande rätt avseende förfogandemedgivanden och att HDborde lämnat en sådan omläggning av gällande rätt till lagstiftaren.249 Johard Wahlund la i artikeln fram sin syn på gällande rätt där NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s.221, NJA 1974 s. 660, Håstads uttalande i tillägget till NJA 2009 s. 79 och ett antaldoktrinuttalanden lades till grund för slutsatsen att det föreligger en presumtion motgiltiga förbehåll när det varit fråga om försäljning till en återförsäljare, förbehålletkommit till uttryck i generiska st
camp.Till skillnad från Eljas var Mälarcamps uttryckliga verksamhet att bedriva försäljning avfritidsfordon. Efter att bilarna kommit i Mälarcamps besittning salufördes bilarna påsamma sätt som övriga bilar i Mälarcamps besittning. Mälarcamp kunde dock påvisa attbolaget aldrig avsett att sälja bilarna innan krediten lösts. Den uppgiften vann stöd avutredningen i övrigt. Inte heller genom gäldenärsbytet kunde DNB ansetts haaccepterat ett förfogande från Mälarcamps sida.246 Det kunde därför enligt HD inteanses vara bevisat att Mälarcamp av DNB fått ett uttryckligt eller underförståttförfogandemedgivande.247 Förbehållet var därmed giltigt, och till följd av bristandeundersökning från Hymers sida, kunde inte heller Hymer anses ha gjort ett giltigt243Det torde även framgå av den tidigare punkten där HD påtalade att vilken avtalssituation det ärfråga om kan få betydelse för förbehållets giltighet.244 NJA 2019 s. 195 p. 17.245 NJA 2019 s. 195 p. 1821.246 Jfr NJA 1980 s. 219.247 NJA 2019 s. 195 p. 2226.64godtrosförvärv.248 Det fastställdes att DNB hade bättre rätt till bilarna och att DNB haderätt att återta bilarna utan att betala lösen till Hymer.4.4.3 Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rättRättsfallet kritiserades i SvJT av Johard Wahlund, som företrädde den tappandeparten, för att ha gått emot gällande rätt avseende förfogandemedgivanden och att HDborde lämnat en sådan omläggning av gällande rätt till lagstiftaren.249 Johard Wahlund la i artikeln fram sin syn på gällande rätt där NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s.221, NJA 1974 s. 660, Håstads uttalande i tillägget till NJA 2009 s. 79 och ett antaldoktrinuttalanden lades till grund för slutsatsen att det föreligger en presumtion motgiltiga förbehåll när det varit fråga om försäljning till en återförsäljare, förbehålletkommit till uttryck i generiska standardkontrakt eller köpar
ga verksamhet att bedriva försäljning avfritidsfordon. Efter att bilarna kommit i Mälarcamps besittning salufördes bilarna påsamma sätt som övriga bilar i Mälarcamps besittning. Mälarcamp kunde dock påvisa attbolaget aldrig avsett att sälja bilarna innan krediten lösts. Den uppgiften vann stöd avutredningen i övrigt. Inte heller genom gäldenärsbytet kunde DNB ansetts haaccepterat ett förfogande från Mälarcamps sida.246 Det kunde därför enligt HD inteanses vara bevisat att Mälarcamp av DNB fått ett uttryckligt eller underförståttförfogandemedgivande.247 Förbehållet var därmed giltigt, och till följd av bristandeundersökning från Hymers sida, kunde inte heller Hymer anses ha gjort ett giltigt243Det torde även framgå av den tidigare punkten där HD påtalade att vilken avtalssituation det ärfråga om kan få betydelse för förbehållets giltighet.244 NJA 2019 s. 195 p. 17.245 NJA 2019 s. 195 p. 1821.246 Jfr NJA 1980 s. 219.247 NJA 2019 s. 195 p. 2226.64godtrosförvärv.248 Det fastställdes att DNB hade bättre rätt till bilarna och att DNB haderätt att återta bilarna utan att betala lösen till Hymer.4.4.3 Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rättRättsfallet kritiserades i SvJT av Johard Wahlund, som företrädde den tappandeparten, för att ha gått emot gällande rätt avseende förfogandemedgivanden och att HDborde lämnat en sådan omläggning av gällande rätt till lagstiftaren.249 Johard Wahlund la i artikeln fram sin syn på gällande rätt där NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s.221, NJA 1974 s. 660, Håstads uttalande i tillägget till NJA 2009 s. 79 och ett antaldoktrinuttalanden lades till grund för slutsatsen att det föreligger en presumtion motgiltiga förbehåll när det varit fråga om försäljning till en återförsäljare, förbehålletkommit till uttryck i generiska standardkontrakt eller köparen haft svag likviditet.250Något ska först sägas om b
olaget aldrig avsett att sälja bilarna innan krediten lösts. Den uppgiften vann stöd avutredningen i övrigt. Inte heller genom gäldenärsbytet kunde DNB ansetts haaccepterat ett förfogande från Mälarcamps sida.246 Det kunde därför enligt HD inteanses vara bevisat att Mälarcamp av DNB fått ett uttryckligt eller underförståttförfogandemedgivande.247 Förbehållet var därmed giltigt, och till följd av bristandeundersökning från Hymers sida, kunde inte heller Hymer anses ha gjort ett giltigt243Det torde även framgå av den tidigare punkten där HD påtalade att vilken avtalssituation det ärfråga om kan få betydelse för förbehållets giltighet.244 NJA 2019 s. 195 p. 17.245 NJA 2019 s. 195 p. 1821.246 Jfr NJA 1980 s. 219.247 NJA 2019 s. 195 p. 2226.64godtrosförvärv.248 Det fastställdes att DNB hade bättre rätt till bilarna och att DNB haderätt att återta bilarna utan att betala lösen till Hymer.4.4.3 Fallet kritiseras är NJA 2019 s. 195 förenligt med gällande rättRättsfallet kritiserades i SvJT av Johard Wahlund, som företrädde den tappandeparten, för att ha gått emot gällande rätt avseende förfogandemedgivanden och att HDborde lämnat en sådan omläggning av gällande rätt till lagstiftaren.249 Johard Wahlund la i artikeln fram sin syn på gällande rätt där NJA 1932 s. 292, NJA 1960 s.221, NJA 1974 s. 660, Håstads uttalande i tillägget till NJA 2009 s. 79 och ett antaldoktrinuttalanden lades till grund för slutsatsen att det föreligger en presumtion motgiltiga förbehåll när det varit fråga om försäljning till en återförsäljare, förbehålletkommit till uttryck i generiska standardkontrakt eller köparen haft svag likviditet.250Något ska först sägas om betydelsen av att förbehållet kommit till uttryck istandardkontrakt. Som ovan påtalats är det inte ovanligt att förbehållet återfinns i ettstandardavtal eller någon parts allmänna villkor.251 Skulle omständighete
en slutsatsen att förfogande kommer ske innan betalning, utan bevisningom partens tidigare agerande, bara på grund av att kredittiden satts till en viss tid ärenligt min mening att fästa för stor vikt vid den omständigheten.Förutom kredittiden bör dessutom kreditvillkoren i övrigt beaktas. Ett exempel skullekunna vara om kredittiden är satt till 36 månader, krediten är på 500 000 kr och köparenenligt betalningsvillkoren ska betala 5 000 kr i månaden under de 35 första månadernaoch sedan betala återstående 325 000 kr vid den sista betalningen. Ett sådant uppläggkunna tala för att köparen inte har möjlighet att lösa krediten utan att sälja bilen vidare257Frågan om kredittidens förhållande till förfogandet är mer brännande i NJA 1959 s. 590 och NJA1974 s. 660. Jfr Helander, s. 649 f., Håstad, s. 192 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70 f.Kredittidens betydelse för ogiltigheten hos förbehållen kommer att beröras närmare i anslutning tillNJA 2019 s. 195 under delkapitel 4.4.4.258 Jfr Håstad, 192.259 Jfr motsatta omständigheter i NJA 2019 s. 195.67och att parterna varit införstådda med det redan från början.260 För att komma till denslutsatsen måste enligt min mening även köparens ekonomiska ställning i övrigtbeaktas. Liknande omständigheter åberopades dock till stöd för kärandens talan i NJA2019 s. 195 utan att HD verkar ha fäst någon vikt vid det i domskälen.Angående frågan om ett förbehåll ställt från en grossist till detaljist ska presumerasvara ogiltiga har det ovan berörts i anslutning till de fall där förfoganderättenuttryckligen medgivits. Utifrån de rättsfallen kan som påtalats inte någon slutsats drasatt parternas ställning såsom grossist och detaljist legat till grund för en presumtion attförbehållen varit ogiltiga. Möjligen går den slutsatsen inte att dra utifrån de målen pågrund av att det i bägge fallen rörde sig om uttryckliga förfogandemedgivanden somgjord
ande, bara på grund av att kredittiden satts till en viss tid ärenligt min mening att fästa för stor vikt vid den omständigheten.Förutom kredittiden bör dessutom kreditvillkoren i övrigt beaktas. Ett exempel skullekunna vara om kredittiden är satt till 36 månader, krediten är på 500 000 kr och köparenenligt betalningsvillkoren ska betala 5 000 kr i månaden under de 35 första månadernaoch sedan betala återstående 325 000 kr vid den sista betalningen. Ett sådant uppläggkunna tala för att köparen inte har möjlighet att lösa krediten utan att sälja bilen vidare257Frågan om kredittidens förhållande till förfogandet är mer brännande i NJA 1959 s. 590 och NJA1974 s. 660. Jfr Helander, s. 649 f., Håstad, s. 192 och Adlercreutz Pfannenstill, s. 70 f.Kredittidens betydelse för ogiltigheten hos förbehållen kommer att beröras närmare i anslutning tillNJA 2019 s. 195 under delkapitel 4.4.4.258 Jfr Håstad, 192.259 Jfr motsatta omständigheter i NJA 2019 s. 195.67och att parterna varit införstådda med det redan från början.260 För att komma till denslutsatsen måste enligt min mening även köparens ekonomiska ställning i övrigtbeaktas. Liknande omständigheter åberopades dock till stöd för kärandens talan i NJA2019 s. 195 utan att HD verkar ha fäst någon vikt vid det i domskälen.Angående frågan om ett förbehåll ställt från en grossist till detaljist ska presumerasvara ogiltiga har det ovan berörts i anslutning till de fall där förfoganderättenuttryckligen medgivits. Utifrån de rättsfallen kan som påtalats inte någon slutsats drasatt parternas ställning såsom grossist och detaljist legat till grund för en presumtion attförbehållen varit ogiltiga. Möjligen går den slutsatsen inte att dra utifrån de målen pågrund av att det i bägge fallen rörde sig om uttryckliga förfogandemedgivanden somgjorde att HD inte behövde gå in på den bedömningen.Det har, trots vad jag anser vara svagt stöd
mstår det snarare som att Helander mot bakgrund av det kursiverade i citatetmenar att samtliga omständigheter ska beaktas vid bedömningen om förfogandemedgivits. Att det sedan ligger särskilt nära till hands vid yrkesmässig återförsäljningger enligt min mening inte stöd för att Helander skulle vara av åsikten att det föreliggeren direkt presumtion vid grossistköp. Däremot bör det precis som Helander påtalar varaen omständighet som ska beaktas och som kan tala för en medgiven förfoganderätt. Mendå ska även övriga omständigheter i någon mån tala för medgiven förfoganderätt.266Adlercreutztycksåsinsidasattlikhetsteckenmellanunderförståddaförfogandemedgivanden vid grossistköp och ogiltiga förbehållsklausuler. I dylika fallkan enligt honom inte förbehåll användas överhuvudtaget.267 Hessler ger uttryck för enliknande ståndpunkt.268 Adlercreutz tämligen kategoriska ståndpunkt får numera ansesöverspelad i och med NJA 2019 s. 195, men jag har som ovan antytts haft svårt att hittanågot absolut stöd för densamma i äldre praxis. Omständigheten att det rört sig omgrossistköp har åberopats som grund för förbehållsklausulers ogiltighet, men HD tycksha varit obenägen att fästa avgörande vikt vid den omständigheten. I vart fall inte på det265266267268Helander, s. 650. Min kursivering.Jfr nedan refererade NJA 2019 s. 195.Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.Hessler menar att förbehåll i varor avsedda att säljas vidare inte är sakrättsligt giltiga, men välgiltiga mellan parterna. Se Hesslers utlåtande prop. 1976/77:123, s. 35669sätt som Adlercreutz tycks mena. Att parterna intar ställning som grossist respektivedetaljist kan tala för att köparen, detaljisten, medgivits rätt att sälja varan vidare innanden är slutbetald. Det är emellertid bara en omständighet som kan beaktas, och fråganom det är en ensamt presumtionsgrundande omständighet har egentligen inte prövats
som Helander påtalar varaen omständighet som ska beaktas och som kan tala för en medgiven förfoganderätt. Mendå ska även övriga omständigheter i någon mån tala för medgiven förfoganderätt.266Adlercreutztycksåsinsidasattlikhetsteckenmellanunderförståddaförfogandemedgivanden vid grossistköp och ogiltiga förbehållsklausuler. I dylika fallkan enligt honom inte förbehåll användas överhuvudtaget.267 Hessler ger uttryck för enliknande ståndpunkt.268 Adlercreutz tämligen kategoriska ståndpunkt får numera ansesöverspelad i och med NJA 2019 s. 195, men jag har som ovan antytts haft svårt att hittanågot absolut stöd för densamma i äldre praxis. Omständigheten att det rört sig omgrossistköp har åberopats som grund för förbehållsklausulers ogiltighet, men HD tycksha varit obenägen att fästa avgörande vikt vid den omständigheten. I vart fall inte på det265266267268Helander, s. 650. Min kursivering.Jfr nedan refererade NJA 2019 s. 195.Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.Hessler menar att förbehåll i varor avsedda att säljas vidare inte är sakrättsligt giltiga, men välgiltiga mellan parterna. Se Hesslers utlåtande prop. 1976/77:123, s. 35669sätt som Adlercreutz tycks mena. Att parterna intar ställning som grossist respektivedetaljist kan tala för att köparen, detaljisten, medgivits rätt att sälja varan vidare innanden är slutbetald. Det är emellertid bara en omständighet som kan beaktas, och fråganom det är en ensamt presumtionsgrundande omständighet har egentligen inte prövatsinnan NJA 2019 s. 195. Enligt min mening finns inte stöd i äldre praxis för att det är entillräcklig betingelse för att det ska gå att konstatera ett medgivet förfogande somdärefter ska motbevisas oberoende av om det rört sig om ett uttalat eller underförståttförfogandemedgivande. Om det i något fall råder en presumtion för att förbehållet ärogiltigt är det, som ovan påtalats, i fall när
jag har som ovan antytts haft svårt att hittanågot absolut stöd för densamma i äldre praxis. Omständigheten att det rört sig omgrossistköp har åberopats som grund för förbehållsklausulers ogiltighet, men HD tycksha varit obenägen att fästa avgörande vikt vid den omständigheten. I vart fall inte på det265266267268Helander, s. 650. Min kursivering.Jfr nedan refererade NJA 2019 s. 195.Adlercreutz Pfannenstill, s. 70.Hessler menar att förbehåll i varor avsedda att säljas vidare inte är sakrättsligt giltiga, men välgiltiga mellan parterna. Se Hesslers utlåtande prop. 1976/77:123, s. 35669sätt som Adlercreutz tycks mena. Att parterna intar ställning som grossist respektivedetaljist kan tala för att köparen, detaljisten, medgivits rätt att sälja varan vidare innanden är slutbetald. Det är emellertid bara en omständighet som kan beaktas, och fråganom det är en ensamt presumtionsgrundande omständighet har egentligen inte prövatsinnan NJA 2019 s. 195. Enligt min mening finns inte stöd i äldre praxis för att det är entillräcklig betingelse för att det ska gå att konstatera ett medgivet förfogande somdärefter ska motbevisas oberoende av om det rört sig om ett uttalat eller underförståttförfogandemedgivande. Om det i något fall råder en presumtion för att förbehållet ärogiltigt är det, som ovan påtalats, i fall när köparen är entreprenör och varorna levereratstill byggarbetsplatsen.4.4.4 Avtalstolkning är avgörande för förbehållens giltighet men vilka krav ställspå bevisningenEnligt HD:s domskäl i NJA 2019 s. 195 ska ett återtagandeförbehålls ogiltighet, tillföljd av ett underförstått eller uttryckligt förfogandemedgivande, avgöras genomsedvanlig avtalstolkning. Bevisbördan för att förfoganderätten medgivits ligger på densom i strid med avtalets ordalydelse hävdar det. Någon presumtion tycks enligt HD integälla, inte ens för varor sålda till en entreprenör, och som
23, s. 35669sätt som Adlercreutz tycks mena. Att parterna intar ställning som grossist respektivedetaljist kan tala för att köparen, detaljisten, medgivits rätt att sälja varan vidare innanden är slutbetald. Det är emellertid bara en omständighet som kan beaktas, och fråganom det är en ensamt presumtionsgrundande omständighet har egentligen inte prövatsinnan NJA 2019 s. 195. Enligt min mening finns inte stöd i äldre praxis för att det är entillräcklig betingelse för att det ska gå att konstatera ett medgivet förfogande somdärefter ska motbevisas oberoende av om det rört sig om ett uttalat eller underförståttförfogandemedgivande. Om det i något fall råder en presumtion för att förbehållet ärogiltigt är det, som ovan påtalats, i fall när köparen är entreprenör och varorna levereratstill byggarbetsplatsen.4.4.4 Avtalstolkning är avgörande för förbehållens giltighet men vilka krav ställspå bevisningenEnligt HD:s domskäl i NJA 2019 s. 195 ska ett återtagandeförbehålls ogiltighet, tillföljd av ett underförstått eller uttryckligt förfogandemedgivande, avgöras genomsedvanlig avtalstolkning. Bevisbördan för att förfoganderätten medgivits ligger på densom i strid med avtalets ordalydelse hävdar det. Någon presumtion tycks enligt HD integälla, inte ens för varor sålda till en entreprenör, och som levererats till platsen förentreprenaden.Frågan är då om detta ligger i linje med tidigare praxis. När förhållandet varit sådantatt förfogande medgivits i avtalet tycks ordalydelsen även tidigare vägt tungt. Detframkommer tydligt i NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Närförhållandet i NJA 1959 s. 590 var det motsatta, att förfogande inte medgivits i avtalet,ålåg det konkursboet att bevisa att förfogande likväl medgivits. Oaktat om förfogandemedgivits eller inte i parternas skriftliga avtal verkar ordalydelsen ha vägt tungt, ochden som hävdat ett innehåll i strid
ydelse hävdar det. Någon presumtion tycks enligt HD integälla, inte ens för varor sålda till en entreprenör, och som levererats till platsen förentreprenaden.Frågan är då om detta ligger i linje med tidigare praxis. När förhållandet varit sådantatt förfogande medgivits i avtalet tycks ordalydelsen även tidigare vägt tungt. Detframkommer tydligt i NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Närförhållandet i NJA 1959 s. 590 var det motsatta, att förfogande inte medgivits i avtalet,ålåg det konkursboet att bevisa att förfogande likväl medgivits. Oaktat om förfogandemedgivits eller inte i parternas skriftliga avtal verkar ordalydelsen ha vägt tungt, ochden som hävdat ett innehåll i strid med avtalet har typiskt sett inte lyckats lägga framtillräcklig bevisning. Bevisbördan tycks även genomgående ha legat på den som hävdatett innehåll i strid med avtalets ordalydelse. Att HD fortsatte att tillämpa sammaplacering av bevisbördan i NJA 2019 s. 195 var därför inte någon nyhet.269Något som hade varit önskvärt, men som NJA 2019 s. 195 inte ger något exakt svarpå, är vilket beviskrav som ska gälla för att käranden ska anses ha fullgjort sinbevisbörda. Om det som är avgörande för bedömningen är hur avtalet ska tolkaskommer käranden att behöva föra bevisning om att avtalsinnehållet är sådant att269Se HD:s formulering i NJA 2019 s. 195 p. 14.70förfoganderätten medgivits. Utgångspunkten vid fastställande av avtalsinnehåll är attden som gör gällande ett visst villkor, i det här fallet medgiven förfoganderätt, harbevisbördan och att beviskravet är ställt tämligen högt.270 Däremot ska beviskravet somprincip aldrig ställas så högt att det är omöjligt att fullgöra sin bevisbörda.271 HD har iflertalet rättsfall slagit fast att operationen att fastställa ett avtals innehåll vid entolkningstvist ska ske med utgångspunkt i vad parterna haft för avsikt med avtalet.272Går det
till en entreprenör, och som levererats till platsen förentreprenaden.Frågan är då om detta ligger i linje med tidigare praxis. När förhållandet varit sådantatt förfogande medgivits i avtalet tycks ordalydelsen även tidigare vägt tungt. Detframkommer tydligt i NJA 1932 s. 103, NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593. Närförhållandet i NJA 1959 s. 590 var det motsatta, att förfogande inte medgivits i avtalet,ålåg det konkursboet att bevisa att förfogande likväl medgivits. Oaktat om förfogandemedgivits eller inte i parternas skriftliga avtal verkar ordalydelsen ha vägt tungt, ochden som hävdat ett innehåll i strid med avtalet har typiskt sett inte lyckats lägga framtillräcklig bevisning. Bevisbördan tycks även genomgående ha legat på den som hävdatett innehåll i strid med avtalets ordalydelse. Att HD fortsatte att tillämpa sammaplacering av bevisbördan i NJA 2019 s. 195 var därför inte någon nyhet.269Något som hade varit önskvärt, men som NJA 2019 s. 195 inte ger något exakt svarpå, är vilket beviskrav som ska gälla för att käranden ska anses ha fullgjort sinbevisbörda. Om det som är avgörande för bedömningen är hur avtalet ska tolkaskommer käranden att behöva föra bevisning om att avtalsinnehållet är sådant att269Se HD:s formulering i NJA 2019 s. 195 p. 14.70förfoganderätten medgivits. Utgångspunkten vid fastställande av avtalsinnehåll är attden som gör gällande ett visst villkor, i det här fallet medgiven förfoganderätt, harbevisbördan och att beviskravet är ställt tämligen högt.270 Däremot ska beviskravet somprincip aldrig ställas så högt att det är omöjligt att fullgöra sin bevisbörda.271 HD har iflertalet rättsfall slagit fast att operationen att fastställa ett avtals innehåll vid entolkningstvist ska ske med utgångspunkt i vad parterna haft för avsikt med avtalet.272Går det inte att avgöra innehållet utifrån partsavsikten, vilket sällan är fallet, ska mandär
593. Närförhållandet i NJA 1959 s. 590 var det motsatta, att förfogande inte medgivits i avtalet,ålåg det konkursboet att bevisa att förfogande likväl medgivits. Oaktat om förfogandemedgivits eller inte i parternas skriftliga avtal verkar ordalydelsen ha vägt tungt, ochden som hävdat ett innehåll i strid med avtalet har typiskt sett inte lyckats lägga framtillräcklig bevisning. Bevisbördan tycks även genomgående ha legat på den som hävdatett innehåll i strid med avtalets ordalydelse. Att HD fortsatte att tillämpa sammaplacering av bevisbördan i NJA 2019 s. 195 var därför inte någon nyhet.269Något som hade varit önskvärt, men som NJA 2019 s. 195 inte ger något exakt svarpå, är vilket beviskrav som ska gälla för att käranden ska anses ha fullgjort sinbevisbörda. Om det som är avgörande för bedömningen är hur avtalet ska tolkaskommer käranden att behöva föra bevisning om att avtalsinnehållet är sådant att269Se HD:s formulering i NJA 2019 s. 195 p. 14.70förfoganderätten medgivits. Utgångspunkten vid fastställande av avtalsinnehåll är attden som gör gällande ett visst villkor, i det här fallet medgiven förfoganderätt, harbevisbördan och att beviskravet är ställt tämligen högt.270 Däremot ska beviskravet somprincip aldrig ställas så högt att det är omöjligt att fullgöra sin bevisbörda.271 HD har iflertalet rättsfall slagit fast att operationen att fastställa ett avtals innehåll vid entolkningstvist ska ske med utgångspunkt i vad parterna haft för avsikt med avtalet.272Går det inte att avgöra innehållet utifrån partsavsikten, vilket sällan är fallet, ska mandärefter se till avtalets ordalydelse.273 Typiskt sett har avtalets ordalydelse starkbevisverkan när ett avtals innehåll ska fastställas och det krävs tämligen stark bevisningför att motbevisa att parterna avsett något annat än det uttryckta innehållet.274 �r ävenordalydelsen tvetydig ledning sökas i andra faktore
e av omständigheterna i det enskilda fallet, ger inte279Heuman har dessutom anfört betänkligheter mot bevissäkringsteori som grund för bevisbördansplacering när det gjorts gällande att avtalet är ogiltigt, se Heuman, s. 184 f. Noterbart är också attdiskussionen om bevisbördans placering och beviskravet när frågan i domstol rör avtalets innehållalltid tycks utgå från att det är parterna i avtalet som tvistar, inte att tredje man har ett anspråk motnågon av avtalsparterna som grundas i en viss tolkning av avtalet, se Heuman s. 224 ff. och Ekelöfm. fl., s. 110 f. Om bevisbördan i sådana fall bör vara densamma förefaller enligt min meningtveksamt, åtminstone om placeringen av bevisbördan motiveras av bevissäkringsteori.280 Se även Håstad, s. 193. Jfr Heuman, s. 77.281 Dessa omständigheter har typiskt sett inte ensamt kunnat leda till framgångsrik talan. Detlysande undantaget är NJA 1960 s. 221.282 Jfr till detta stycke Persson, s. 438 f.283 NJA 2019 s. 195 p. 14.72mer ledning än att ramen för vad som kan vara relevanta omständigheter har gjortstämligen vid.4.4.5 Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighetHD ger i punkterna 16 och 17 exempel på omständigheter som kan ha betydelse förfrågan om ett förbehålls giltighet. Parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit parterna emellan inför och efter avtalsslutet, typ av vara och avtalssituationär samtliga omständigheter som har betydelse för bedömningen av förbehållets giltighet.Om den naturliga förfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten, om det rörsig om varor avsedda för omedelbar förbrukning eller användning eller om parternaintar ställning som grossist och detaljist, kan det tala för att säljaren medgivit köparenförfoganderätt. Dock måste även avtalets ordalydelse och omständigheterna i övrigtbeaktas.I NJA 2019 s. 195 tycks käranden ha kunnat visa att Eljas (den första köparen) vid ettfler
ntaget är NJA 1960 s. 221.282 Jfr till detta stycke Persson, s. 438 f.283 NJA 2019 s. 195 p. 14.72mer ledning än att ramen för vad som kan vara relevanta omständigheter har gjortstämligen vid.4.4.5 Relevanta omständigheter för återtagandeförbehållets ogiltighetHD ger i punkterna 16 och 17 exempel på omständigheter som kan ha betydelse förfrågan om ett förbehålls giltighet. Parternas tidigare mellanhavanden, vad somförekommit parterna emellan inför och efter avtalsslutet, typ av vara och avtalssituationär samtliga omständigheter som har betydelse för bedömningen av förbehållets giltighet.Om den naturliga förfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten, om det rörsig om varor avsedda för omedelbar förbrukning eller användning eller om parternaintar ställning som grossist och detaljist, kan det tala för att säljaren medgivit köparenförfoganderätt. Dock måste även avtalets ordalydelse och omständigheterna i övrigtbeaktas.I NJA 2019 s. 195 tycks käranden ha kunnat visa att Eljas (den första köparen) vid ettflertal tillfällen sålt vidare husbilar som bolaget köpt på avbetalning. Dock kundekäranden även visa på ett partsbruk där husbilar aldrig sålts vidare utan att Eljas förstlöst betalningen till DNB. Eljas bedrev inte heller yrkesmässig försäljning av husbilar,utan racingverksamhet och uthyrning.284 Köparens verksamhet kunde anses tala emotatt något förfogande skulle ske. Dessutom innehöll förbehållsklausulen ettförfogandeförbud. Klausulens ordalydelse, tidigare partsbruk och det faktum att köpareninte bedrev verksamhet där bilen kunde antas bli såld innan betalning talade emot attförfogande medgivits. Att förbehållet ansågs giltigt i den här delen får nog anses varatämligen okontroversiellt. Någon omständighet, förutom att Eljas ibland sålt bilar vidaremen aldrig innan betalning först skett till DNB, som talade för medgiven förfoganderättfanns knappast.Desto mer i
mhet där bilen kunde antas bli såld innan betalning talade emot attförfogande medgivits. Att förbehållet ansågs giltigt i den här delen får nog anses varatämligen okontroversiellt. Någon omständighet, förutom att Eljas ibland sålt bilar vidaremen aldrig innan betalning först skett till DNB, som talade för medgiven förfoganderättfanns knappast.Desto mer intressant blir det när bilarna och köpekontrakten överlåts till Mälarcamp.Här handlade det om ett bolag som bedrev yrkesmässig handel med fritidsfordon ochhusbilarna salufördes på samma sätt som övriga fritidsfordon i Mälarcamps besittning.Såväl Mälarcamps verksamhet som bolagets faktiska hantering av bilarna talade såledesför att bolaget ansåg sig ha rätt att förfoga över bilarna. Dock tycks Mälarcamp hakunnat tillgodoräkna sig det tidigare partsbruket som gällt mellan DNB och Eljaseftersom Mälarcamp företräddes av samma person (F.E). F.E hade i förhör uttalat att284Se NJA 2019 s. 195 p. 1920.73avsikten var att Mälarcamp inte skulle sälja vidare bilarna innan krediten lösts till DNBoch att detta vann stöd av utredningen i övrigt. Jag tolkar utredningen i övrigt som attdet måste avse det tidigare partsbruket mellan Eljas och DNB, och att F.E som företrättbägge köparbolagen var införstådd med avsikten med förbehållet. Har företrädaren varitinförstådd med förbehållets betydelse och agerat i enlighet därmed bör det väga tungtför frågan om förfogande medgivits. Omständigheterna är dock något speciella på denhär punkten. Det hör nämligen knappast ill vanligheterna att svarandesidan kan visa påett etablerat partsbruk, även efter ett gäldenärsbyte. Däremot har i tidigare fall därsäljarsidan kunna visa på ett tidigare etablerat beteende där denne agerat för attmotverka ett förfogande innan betalning vägts in i bedömningen om förfoganderättenmedgivits. I NJA 1974 s. 660 kunde säljaren visa på att denn
utredningen i övrigt som attdet måste avse det tidigare partsbruket mellan Eljas och DNB, och att F.E som företrättbägge köparbolagen var införstådd med avsikten med förbehållet. Har företrädaren varitinförstådd med förbehållets betydelse och agerat i enlighet därmed bör det väga tungtför frågan om förfogande medgivits. Omständigheterna är dock något speciella på denhär punkten. Det hör nämligen knappast ill vanligheterna att svarandesidan kan visa påett etablerat partsbruk, även efter ett gäldenärsbyte. Däremot har i tidigare fall därsäljarsidan kunna visa på ett tidigare etablerat beteende där denne agerat för attmotverka ett förfogande innan betalning vägts in i bedömningen om förfoganderättenmedgivits. I NJA 1974 s. 660 kunde säljaren visa på att denne aldrig accepterat någonmedgiven förfoganderätt i tidigare affärer och detta talade i det fallet starkt förförbehållets giltighet.285Intressant är också att HD i NJA 2019 s. 195 p. 24 uttryckt att utredningen inte gavstöd för att Mälarcamp uppfattat sig ha rätt att sälja bilarna vidare innan slutbetalningtill DNB. Huruvida Mälarcamp uppfattat sig ha haft någon rätt att sälja bilarna ska juinte spela någon roll. Det stod klart redan i och med NJA 1959 s. 590. Där varomständigheten att bonden B trodde sig haft rätt att sälja grisarna vidare inte av relevanseftersom det inte gick att bevisa att säljarna medgivit någon sådan rätt. Mälarcampsuppfattning om vidareförsäljningsrätten ska vara irrelevant så länge utredningen i måletinte ger stöd för att säljaren uttryckligt eller underförstått medgivit någon rätt tillförfogande.286 I punkten innan, p. 23, har HD förvisso poängterat att Mälarcamp varåterförsäljare av husbilar och att husbilarna saluförts på samma sätt som övriga fordon.Likväl borde det avgörande ha varit om DNB och Mälarcamp varit överens om attMälarcamp haft rätt att sälja bilarna vidare inn
kort återknyta till den ovan förda diskussionen ombeviskravet, att det krävs tämligen mycket för att ha uppfyllt beviskravet för närförfogande ska anses medgivet.Eftersom HD nämner den naturliga förfogandetidpunkten som en omständighet somkan ha betydelse för förbehållens giltighet, menar jag att HD trots att kredittiden intebeaktades,inteheltfråntagitkredittidenallbetydelse.Dennaturligaförfogandetidpunkten blir endast relevant som en omständighet som talar för ettförfogandemedgivande om förfogandetidpunkten infaller före betalningstidpunkten.288För att undersöka när betalningstidpunkten inträder, och eftersom förbehållsklausulernauteslutande rör fall där anstånd givits för betalningen, måste kredittiden sättas i relationtilldennaturligaförfogandetidpunkten.Iannatfallsägerdennaturligaförfogandetidpunkten mycket lite om köparen medgivits rätt att förfoga över varan287288Johard Wahlund, s. 806.NJA 2019 s. 195 p. 17. Jfr Håstad, s. 192.75innan slutbetalning erlagts till säljaren. Detta ligger nära hur Adlercreutz formuleratgällande rätt i den här delen.289 Dock tycks Adlercreutz mena att avgörande vikt skafästas vid just kredittidens förhållande till den naturliga förfogandetidpunkten. Om detvar gällande rätt sedan innan, har HD nu i vart fall nyanserat den bilden och numera kaninte kredittiden anses vara den ensamt avgörande faktorn, utan en bland mångaomständigheter som måste vägas in i bedömningen om ett förbehåll kan anses giltigt.Däremot är det mer tveksamt om köparens finansiella ställning i övrigt kan anses hasärskilt stor betydelse för frågan om förfogande medgivits.290 Det är i sådana fall ettvälkommet ställningstagande från HD:s sida. Som ovan nämnts hade möjligheterna förde som är i störst behov av att kunna använda sig av återtagandeförbehållen begränsatsom deras ekonomiska ställning hade varit avgörande för förbeh�
tidens förhållande till den naturliga förfogandetidpunkten. Om detvar gällande rätt sedan innan, har HD nu i vart fall nyanserat den bilden och numera kaninte kredittiden anses vara den ensamt avgörande faktorn, utan en bland mångaomständigheter som måste vägas in i bedömningen om ett förbehåll kan anses giltigt.Däremot är det mer tveksamt om köparens finansiella ställning i övrigt kan anses hasärskilt stor betydelse för frågan om förfogande medgivits.290 Det är i sådana fall ettvälkommet ställningstagande från HD:s sida. Som ovan nämnts hade möjligheterna förde som är i störst behov av att kunna använda sig av återtagandeförbehållen begränsatsom deras ekonomiska ställning hade varit avgörande för förbehållens tillämplighet. Dethade vidare lett till komplicerade gränsdragningssituationer, för var ska egentligengränsen dras för när en köpares ekonomi är så dålig att förbehåll ska anses ogiltiga4.4.6 Gällande rätt efter NJA 2019 s. 195Rättsläget framstår i och med NJA 2019 s. 195 som betydligt klarare än tidigare. Detska numera inte råda någon tvekan om att sedvanlig avtalstolkning ska vara avgörandenär giltigheten av en förbehållsklausul ska bedömas. �ven om det inte explicit haruttalats tidigare, tyder äldre praxis på att det även varit gällande rätt sedan tidigare. Detgår enligt min mening inte utifrån praxis att uttyda någon omständighet som varitutslagsgivande för när förfogande medgivits eller inte, utan domstolen tycks snarare havarit benägen att väga in samtliga omständigheter som har varit relevanta för att göra enbedömning om förfogande medgivits.291Finns ett förbehåll uttryckt i parternas avtal ligger bevisbördan på den som hävdar attförfogande medgivits att bevisa detta. Troligen är beviskravet tämligen högt ställt.Eventuellt ligger till och med beviskravet så pass högt att den som hävdar ettförfogandemedgivande i strid med avtalets ordalydelse st�
detidpunkten. Om detvar gällande rätt sedan innan, har HD nu i vart fall nyanserat den bilden och numera kaninte kredittiden anses vara den ensamt avgörande faktorn, utan en bland mångaomständigheter som måste vägas in i bedömningen om ett förbehåll kan anses giltigt.Däremot är det mer tveksamt om köparens finansiella ställning i övrigt kan anses hasärskilt stor betydelse för frågan om förfogande medgivits.290 Det är i sådana fall ettvälkommet ställningstagande från HD:s sida. Som ovan nämnts hade möjligheterna förde som är i störst behov av att kunna använda sig av återtagandeförbehållen begränsatsom deras ekonomiska ställning hade varit avgörande för förbehållens tillämplighet. Dethade vidare lett till komplicerade gränsdragningssituationer, för var ska egentligengränsen dras för när en köpares ekonomi är så dålig att förbehåll ska anses ogiltiga4.4.6 Gällande rätt efter NJA 2019 s. 195Rättsläget framstår i och med NJA 2019 s. 195 som betydligt klarare än tidigare. Detska numera inte råda någon tvekan om att sedvanlig avtalstolkning ska vara avgörandenär giltigheten av en förbehållsklausul ska bedömas. �ven om det inte explicit haruttalats tidigare, tyder äldre praxis på att det även varit gällande rätt sedan tidigare. Detgår enligt min mening inte utifrån praxis att uttyda någon omständighet som varitutslagsgivande för när förfogande medgivits eller inte, utan domstolen tycks snarare havarit benägen att väga in samtliga omständigheter som har varit relevanta för att göra enbedömning om förfogande medgivits.291Finns ett förbehåll uttryckt i parternas avtal ligger bevisbördan på den som hävdar attförfogande medgivits att bevisa detta. Troligen är beviskravet tämligen högt ställt.Eventuellt ligger till och med beviskravet så pass högt att den som hävdar ettförfogandemedgivande i strid med avtalets ordalydelse står inför en uppgift som ärnästintill omöjlig
�ndighet som varitutslagsgivande för när förfogande medgivits eller inte, utan domstolen tycks snarare havarit benägen att väga in samtliga omständigheter som har varit relevanta för att göra enbedömning om förfogande medgivits.291Finns ett förbehåll uttryckt i parternas avtal ligger bevisbördan på den som hävdar attförfogande medgivits att bevisa detta. Troligen är beviskravet tämligen högt ställt.Eventuellt ligger till och med beviskravet så pass högt att den som hävdar ettförfogandemedgivande i strid med avtalets ordalydelse står inför en uppgift som ärnästintill omöjlig att lösa. I sådana fall finns anledning att överväga om det krävs ettomtag i praxis vad gäller beviskravet, eller om det till och med krävs en lagfästbevisregel.289290291Adlercreutz, s. 13 f. och Adlercreutz Pfannenstill, s. 71.Jfr Wahlström, s. 460 f.Se Persson, s. 582, för liknande ståndpunkt.76Förbehållets ställning som säkerhetsrätt har genom NJA 2019 s. 195 stärkts. För densom innan var osäker på giltigheten av förbehåll ställda av grossister till detaljister börden osäkerheten nu vara undanröjd. Det kan efter fallet inte råda någon tvekan om attdet är fullt möjligt att sälja varor på kredit mot säkerhet i förbehåll i sådana situationer.Den som möjligen fortsatt bör iaktta viss försiktighet vid kreditförsäljning mot förbehållär den som säljer varor till en entreprenör och levererar dessa till en byggarbetsplats.292Det är endast i dessa fall som möjligen en presumtion mot förbehållens giltighet idagsläget kan ställas upp. Trots den möjliga osäkerheten kring giltigheten av förbehållställda till entreprenörer har förbehållets ställning stärkts och säljare kan känna sigtämligen trygga med att sälja varor mot återtagandeförbehåll. Det bör verka gynnandeför omsättningen och även minska behovet för köpare att ansöka om blankokrediter mothöga räntor.Välkommet var även at
ehållställda till entreprenörer har förbehållets ställning stärkts och säljare kan känna sigtämligen trygga med att sälja varor mot återtagandeförbehåll. Det bör verka gynnandeför omsättningen och även minska behovet för köpare att ansöka om blankokrediter mothöga räntor.Välkommet var även att det nu, i vart fall enligt min mening, står klart vilkenbetydelse kredittiden och köparens finansiella ställning har vid bedömningen avförbehållsklausulers giltighet. Att inte någon direkt vikt fästs vid köparens finansiellaställning gynnar användningen av förbehållen för de som är i störst behov av att kunnaanvända dem. Rättsfallet pekar även på att kredittiden måste sättas i relation till dennaturliga, eller förväntade, förfogandetidpunkten för att vara en relevant omständighet.Det torde ha stått klart sedan tidigare, men blev än klarare i och med avgörandet.293För att explicit besvara frågeställning IV) innebär avgörandet NJA 2019 s. 195egentligenintenågotrevolutionerandeavseendegällanderättföråtertagandeförbehållet.294 Rättsfallet bekräftar snarare vad som tidigare varit gällanderätt. Genom fallet har vi fått en behändig sammanfattning där gällande rätt uttrycktstämligen klart. Det finns möjligen anledning att vara kritisk mot att HD tillämpat ettalltför högt ställt beviskrav, eftersom det tycks vara nära på omöjligt för den part somhävdar motsatsen till vad som kommit till uttryck i avtalet att vinna framgång med sintalan. Att vi, som jag ovan framhållit, fått en tydlig sammanfattning av rättsläget betyder292293294Här skulle ett ytterligare klargörande vara på sin plats.Jfr Adlercreutz, s. 13 f. och Håstad, s. 192.Att avgörandet skulle vara ett Alexanderhugg på återtagandeförbehållet, som Johard Wahlund påstått, är enligt min mening en kraftig överdrift. Vi har aldrig stått inför någon Gordiskknut som fordrat ett välriktat svärds
n är en tredje man) att föra bevisning omomständigheter som tala för ett förfogande, men som inte kommit till uttryck i avtalet iform av ett förfogandemedgivande eller som går att hänföra till varans art eller parternasställning.Tillföljdavsvårigheternaattförabevisningkommerhögautredningskostnader troligtvis att följa för käranden.2964.5 Vägen framåt ett återbesök till kommissionsutredningenslagförslagAvslutningsvis ska några reflektioner göras kring framtiden för återtagandeförbehållen.Lösöresköpskommitt�navstodfrånattgöranågrauttalandenangåendeförbehållsklausulernas framtida form när de lämnade ifrån sig sitt betänkande 2015eftersom de ansåg detta ligga utanför ramen för deras undersökning, menrekommenderade en översyn av systemet.297 I dagsläget finns knappast något behov attkodifiera gällande rätt angående återtagandeförbehållets sakrättsliga giltighet. Rättslägethar genom NJA 2019 s. 195 blivit klarlagt på ett tillräckligt tydligt sätt att lagstiftningpå området skulle framstå som onödig. Lagstiftning skulle endast vara aktuellt omförbehållets verkningar antingen ska inskränkas eller utvidgas.I SOU 1988:63 (kommissionsutredningen) diskuterades tämligen ingående huruvidaåtertagandeförbehållet borde reformeras genom att inskränka eller utvidga förbehålletstillämplighet.298 I utredningen diskuterades det främst om förbehållsklausuler bordetillerkännas vidare tillämplighet och att de borde anses giltiga intill dess att ettförfogande faktiskt skett. Utredningen kom dock till slutsatsen att reglerna inte bordeändras.299 En sådan förändring av förbehållet skulle utan tvivel kräva lagstiftning, inteminst efter avgörandet NJA 2019 s. 195. Jag ämnar därför kort undersöka de viktigaste295296297298299Se Persson, s. 438 f.Jfr Persson, s. 582 f.Se SOU 2015:18, s. 32.Se SOU 1988:63, s. 78 ff.Det som i utredningen kallas för
enrekommenderade en översyn av systemet.297 I dagsläget finns knappast något behov attkodifiera gällande rätt angående återtagandeförbehållets sakrättsliga giltighet. Rättslägethar genom NJA 2019 s. 195 blivit klarlagt på ett tillräckligt tydligt sätt att lagstiftningpå området skulle framstå som onödig. Lagstiftning skulle endast vara aktuellt omförbehållets verkningar antingen ska inskränkas eller utvidgas.I SOU 1988:63 (kommissionsutredningen) diskuterades tämligen ingående huruvidaåtertagandeförbehållet borde reformeras genom att inskränka eller utvidga förbehålletstillämplighet.298 I utredningen diskuterades det främst om förbehållsklausuler bordetillerkännas vidare tillämplighet och att de borde anses giltiga intill dess att ettförfogande faktiskt skett. Utredningen kom dock till slutsatsen att reglerna inte bordeändras.299 En sådan förändring av förbehållet skulle utan tvivel kräva lagstiftning, inteminst efter avgörandet NJA 2019 s. 195. Jag ämnar därför kort undersöka de viktigaste295296297298299Se Persson, s. 438 f.Jfr Persson, s. 582 f.Se SOU 2015:18, s. 32.Se SOU 1988:63, s. 78 ff.Det som i utredningen kallas för Det stora steget, se SOU 1988:63, s. 81 ff.78argumenten som åberopades för och emot en förändring i kommissionsutredningen föratt se om det finns anledning att ompröva utredningens ställningstagande.Emot en ändring av gällande rätt talade enligt utredningen att säljaren genom attmedge förfoganderätt hade accepterat en risk att dennes säkerhet skulle saknaunderlag.300 Det skulle i sin tur bädda för en ineffektiv belåning; säljaren skulleknappast vara beredd att medge större kredit mot en så pass osäker säkerhetsrätt sommot ingen säkerhet alls. En utvidgad giltighet skulle dessutom göra belåning avvarulagret mindre effektivt eftersom företagshypotekshavarna också skulle drabbas avett stort mått av osäkerhet.301 Att hypotekshavarna inte skull
ekostnad av säljaren.312 Emot det argumentet kundeutredningen dock anföra att det inte bara var säljaren av varor mot återtagandeförbehållsom möjliggjort förvärv för gäldenären, och att dessa i regel får nöja sig med enoprioriterad fordran. Det faktum att det rört sig om individuellt bestämd egendom kundeenligt utredningen inte anses utgöra ett skäl för särbehandling av den kreditgivandesäljaren, utan denne borde i det perspektivet jämställas med övriga kreditgivare.307308309310311312Jfr Schmidt, s. 205, Agell, s. 244 och Adlercreutz, s. 15.SOU 1988:63, s. 87.Se ovan under delkapitel 2.1.Jfr Persson, s. 709.SOU 1988:63, s. 87 f.Jfr Helander, s. 726 och Adlercreutz, s. 14.80Ett annat skäl för förändring som anfördes var att konkursförvaltaren slipper utreda omköparenmedgivitsförfoganderätt.313Sammautredningsbördaliggerpåenefterkommande singularsuccessor eller utmätningsborgenär. Utredningsargumentet kanefter NJA 2019 s. 195 ha stärkts. Det står mot bakgrund av fallet klart att det krävstämligen omfattande utredning för att kunna visa på om ett det funnits ett underförståttförfogandemedgivande.Gällanderättdriverupputredningskostnadernaförkonkursförvaltare, borgenärer och singularsuccessorer i det här hänseendet.Ett antal argument som anfördes rörde att det skulle vara tjänligt med en samordningav rättsföljderna mellan kommission och avbetalningsköp.314 Eftersom kommissionärenfår förfoga över anförtrodda varor utan att separationsrätten för kommittenten gårförlorad kan det vara lockande att klä ett avbetalningsköp i kommissionstermer för attsäljaren inte ska förlora separationsrätten.315 Sådana tvivelaktiga kommissionsavtalskulle bli onödiga om avbetalningsköparen skulle medges förfoganderätt och det skulleleda till en viss enhetlighet inom det sakrättsliga systemet. Det anfördes även iutredningen att när en rättsföljd ska bestä
ätten inte förlorad. Säljaren har i sådana fall samäganderätt till detsammanblandade. Infogande av en vara i annan egendom leder också till attseparationsrätten går förlorad eftersom varan anses ha blivit en beståndsdel tillhuvudsaken. Slutligen är den enda typ av fordran som kan säkras viaåtertagandeförbehåll säljarens fordran på köpeskilling. Ett återtagandeförbehålls somställts upp av någon annan kreditgivare än en säljare är inte giltigt i förhållande tilltredje man.324�tertagandeförbehåll är ogiltiga i förhållande till tredje man om säljaren medgivitköparen en rätt att förfoga över den sålda varan. Två typfall angåendeförfogandemedgivanden finns. Det kan röra sig om ett medgivande att sälja varan324Med det undantag som framkommer i AvbetL 6 .84vidare, som i NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593.325 Annars kan det röra sig omvaror som är avsedda att infogas i annan egendom, som i NJA 1960 s. 221.326Mot bakgrund av NJA 2019 s. 195 råder det numera inte någon tvekan om attsedvanlig avtalstolkning ska vara avgörande när giltigheten av en förbehållsklausul skabedömas. Bevisbördan ligger på den som i strid med avtalets ordalydelse hävdar attavtalet är ogiltigt.327Utredningen av praxis har visat att det inte finns någon omständighet som ensamtleder till att ett förfogandemedgivande har skett. Snarare har HD varit benägen att göraen helhetsbedömning av samtliga relevanta omständigheter för att utreda om parternaavsett att köparen ska ha förfoganderätt över den köpta varan.328 Om ettförfogandemedgivande finns i parternas avtal har det visat sig vara svårt att motbevisaatt parterna avsett något annat med förbehållet. Möjligen kan de omständigheter somvar aktuella i NJA 1960 s. 221 grunda en presumtion att förbehållsklausuler är ogiltiganär det rör sig om varor sålda till en entreprenör, som kan förväntas monteras in i enbyggnad och levereras till en byggarbetsplats. L
nbyggnad och levereras till en byggarbetsplats. Längre än så kan inte någon presumtionsträckas ut, och det är osäkert om den kan göras gällande efter HD:s uttalanden NJA2019 s. 195.Det finns en risk att HD har ålagt den som hävdar att ett återtagandeförbehåll ärogiltigt på grund av medgiven förfoganderätt en alltför tung bevisbörda. Det tycks varamycket svårt att leva upp till beviskravet eftersom det ofta rör sig om en tredje man somska föra bevisning om säljarens och köparens mellanhavanden.�tertagandeförbehållets framtid är svår att förutse, men efter avgörandet NJA 2019 s.195 finns inget tvingande behov att kodifiera gällande rätt. Det finns däremot goda skälatt i vart fall utreda om gällande rätt avseende återtagandeförbehållet bör ändras så attförbehållet är giltigt intill dess att förfogande faktiskt skett. En sådan ändring bör dockske först efter beslut om traditionsprincipen fattats.325Jfr NJA 1959 s. 590 och NJA 2019 s. 195 där det inte ansågs visat att förfoganderättenmedgivits.326 Jfr NJA 1974 s. 660 för motsatt utgång.327 Om avtalet innehåller ett uttryckligt förfogandemedgivande verkar bevisbördan istället ligga påden som hävdar att avtalet är giltigt trots medgivandet, se NJA 1932 s. 292 och NJA 1978 s. 593.328 Se Persson, s. 582, för liknande ståndpunkt.85Käll- och litteraturförteckningOffentligt tryckNJA II 1915 nr 6. Lagstiftning om avbetalningsköpProp. 1976/77:123 med förslag till konsumentkreditlag m.m.Prop. 1977/78:142 om avbetalningsköp mellan näringsidkare m. fl.SOU 1977:24. Näringsidkares avbetalningsköp m.m.SOU 1988:63. Kommission och dyliktSOU 2015:18. Lösöreköp och registerpantLitteraturAdlercreutz, A, Kritiska synpunkter på regleringen av ägarförbehållet somkreditsäkringsmedel. I: Festskrift till Knut Rodhe (s. 119), P.A. Norstedt Sönersförlag 1976 (cit: Adlercreutz)Adlercreutz, A, Gorton, L Lindell-Frantz, E, Avtalsrätt I,
konomisktperspektiv,https://svjt.se/content/konkursgaldenarens-avtal-utifran-ett-foretagsekonomiskt-perspektivftn1 (preprint till SvJT 2020-05-04)88RättsfallNJA 1908 s. 449NJA 1917 s. 154NJA 1918 s. 441NJA 1923 s. 80NJA 1932 s. 103NJA 1932 s. 292 (Krupps äganderättsförbehåll)NJA 1932 s. 564NJA 1932 s. 577NJA 1934 s. 234NJA 1935 s. 152NJA 1938 s. 80NJA 1941 s. 711 INJA 1942 s. 195NJA 1958 s. 577NJA 1959 s. 590NJA 1960 s. 9NJA 1960 s. 221 (Asfaltsbolagets dörrar)NJA 1965 s. 244NJA 1966 s. 350NJA 1969 s. 285NJA 1971 s. 288NJA 1974 s. 660 (Industriportarna)NJA 1975 s. 198NJA 1975 s. 222NJA 1976 s. 13489NJA 1976 s. 251NJA 1978 s. 593 (Det tyska äganderättsförbehållet)NJA 1980 s. 46NJA 1980 s. 219NJA 1989 s. 304NJA 1992 s. 414NJA 1993 s. 764NJA 1994 s. 506NJA 1995 s. 367 IINJA 2004 s. 534NJA 2006 s. 45NJA 2009 s. 79NJA 2009 s. 500 (Saras pengar)NJA 2012 s. 419NJA 2014 s. 960 (Det Andra Bolaget)NJA 2015 s. 741 (Partneravtalet)NJA 2019 s. 195 (Husbilarna)NJA 2019 s. 638 II (Connecta)90
0 högskolepoängHandledare: Patrik LindskougTermin för examen: Period 1 VT2021InnehållSUMMARY1SAMMANFATTNING3F�RORD5F�RKORTNINGAR617INLEDNING1.1Bakgrund71.2Syfte och frågeställning81.3Metod och material91.3.11.3.21.3.3234Rättsdogmatisk metodDe lege ferendaMaterial910131.4Avgränsningar131.5Disposition14SAKR�TTSLIGA UTG�NGSPUNKTER152.1Bakgrund152.2Borgenärsskyddet152.3Sakrätter och kreditsäkerhet17KONSIGNATION193.1Illustrativt fall193.2Närmre om konsignation203.3Varför konsignation22GR�NSDRAGNING MOT ANGR�NSANDE UPPL�GG254.1Inledning254.2Kommission254.2.14.2.24.2.34.2.44.2.5Kort om kommissionsuppläggetVerklig kommission23 KommLNJA 2012 s. 419Gränsdragningen25262728314.2.64.3�ganderättsförbehåll4.3.14.3.24.3.34.3.44.3.54.46Kort om äganderättsförbehållet�ganderättsförbehållets giltighetNJA 2019 s. 195�ganderättsförbehållet som omdebatterat rättsinstitutGränsdragningenLeasing4.4.14.4.25Något om returrätt och returriskKort om leasingNJA 2009 s. 79SEPARATIONSR�TT31333334363943444445485.1Kort om separationsrätten485.2Specialitet485.3Separationsrätt vid konsignation51ANALYS546.1Medför konsignation separationsrätt för konsignanten546.2Finns det ett lämpligare sätt att införliva konsignation i svensk rätt58K�LL- OCH LITTERATURF�RTECKNING65R�TTSFALLSF�RTECKNING68SummaryConsignment is a form of trade arrangement most frequently used betweensuppliers and retailers. The point of the arrangement is that the supplier, theconsignor, places goods with contained ownership for storage at thepossession of the retailer, the consignee. The consignee then has a right towithdraw goods on credit, often in connection to the sale to a third party.The capability of the arrangement is dependent on the accord
�lls om det i köpeavtalet.83�ganderättsförbehållets funktion grundar sig sannolikt i tanken på attköparen inte ska få behålla en vara om han inte gör rätt för sig.84 Så som ettförbehåll ofta ser ut i avtalet är att säljaren förklarar sig äganderätten tillvaran till dess att betalning har skett. Det förekommer också situationer därsäljaren istället förbehåller sig rätten att häva köpet (hävningsförbehåll),eller att återta varan (återtagandeförbehåll). Oberoende benämning har alladessa förbehåll samma obligationsrättsliga och sakrättsliga verkningar.85�ganderättsförbehållets sakrättsliga giltighet diskuterades länge medutgångspunkt i att upplägget liknar en panträtt i varan. Eftersom panträtt ilösöre förutsätter att panthavaren har varan i sin besittning, vilket säljaren80Se kap. 3.2.SOU 1988:63 s. 96.82Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 63.83Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 63.84Millqvist (2021) s. 115.85NJA 2019 s. 195 p.7.8133inte har, ställdes frågan om varför ett sådant upplägg ska tillerkännassakrättslig verkan.86 Skäl som angivits som godtagbara för den sakrättsligagiltigheten har framförallt gått ut på att fyller en viktig funktion somkreditsäkerhetsmetod för leverantörer. Möjligheten för köpare att erhållakredit är mycket viktig för marknadsekonomin och leverantörskrediter stårför en betydande del av den totala kreditgivningen.87 Därför har det ansettslämpligt att godta förbehåll i den mån de kan fungera som kreditsäkerhet, såatt säljare kan få sin fordran eller delar av den täckt i det fall köparen intekan eller vill betala.88Ett giltigt förbehåll får flera olika rättsverkningar, dels mellan parterna ochdels i förhållande till tredje man. En rättsverkning mellan parterna är attsäljaren trots att varan kommit i köparens besittning (dvs. traderats) kanhäva köpet och återfå varan vid köparens betalningsdröjsmål i enlighet m
. köplagen (1990:931).89 Rent sakrättsligt innebär ett giltigtförbehåll att säljaren har separationsrätt till varan vid utmätning ellerkonkurs hos köparen.90 Säljaren har också skydd mot köparenssingularsuccessor, dock begränsat av reglerna om godtrosförvärv.914.3.2 �ganderättsförbehållets giltighetFör att ett äganderättsförbehåll ska anses giltigt har det i rättspraxis skapatsvissa begränsningar som måste efterföljas. Det ska dock noteras att detförekommer förbehåll som är giltiga mellan parterna trots att det inteföreligger någon sakrättslig giltighet.92 Denna mer obligationsrättsliga frågaska dock inte beröras närmre här.Först och främst måste äganderättsförbehållet finnas med från början, vilketbetyder att det måste vara inkorporerat i köpeavtalet eller avtalas i direkt86Håstad (2000) s. 182 och Franke (2016) s. 299.Millqvist (2021) s. 116.88Millqvist (2021) s. 116.89Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 68.90NJA 2019 s. 195 p.8.91Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 68.92Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 73.8734tidsmässig anslutning till köpeavtalet.93 Ett förbehåll som ställs upp senareän så är inte giltigt. Det väsentliga är helt enkelt att förbehållet finns med dåköpet kommer till stånd.94 Vidare är inte heller ett äganderättsförbehållgiltigt om varan som är föremål för förbehållet sammanfogas med fastegendom i form av fastighets- och byggnadstillbehör, se 2 kap. 1-2 jordabalken (1970:994), JB. Begränsningen gäller dock ej förindustritillbehör enligt 2 kap. 3 JB. Exempel på andra sakrättsligabegränsningar är i de fall objektet förlorar sin identitet på annat sätt, vilketgör att kopplingen mellan förbehåll, fordran och objekt går förlorad.95Uppsatsen ska dock inte behandla dessa begränsningar närmre.Istället ska fokus ligga på den för uppsatsen mest centrala begränsningen,nämligen den som brukar benämnas som förfogandeför
de enligt 10 kap. 4 brottsbalken(1962:700).96 Om köparen å andra sidan givits uttrycklig eller underförståddförfoganderätt, saknar förbehållet sakrättslig verkan.97 Enkelt uttrycktinnebär detta att köparen inte till vissa delar får behandla egendomen somsin egen innan dess att egendomen betalts till fullo.98Det kanske tydligaste exemplet på vad en förfoganderätt medför förrättigheter är en vidareförsäljningsrätt. I de avtalssituationer där parternabestår av en grossist och detaljist eller leverantör och återförsäljare, som ivårt illustrativa fall med cykelåterförsäljaren, är ett äganderättsförbehålldärför helt meningslöst.99 Hela syftet i dessa avtalsrelationer är ju attköparen, dvs. återförsäljaren, ska sälja vidare varan i fråga till en slutgiltigkund.93Millqvist (2021) s. 118.Millqvist (2021) s. 118.95Millqvist (2021) s. 119 och Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 86 f.96Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.97NJA 2019 s. 195 p.10.98Jfr. Johard och Wahlund, SvJT (2019) s. 795.99Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.9435Det är emellertid inte alldeles självklart att den svenska modellen skullevara den enda rimliga och korrekta. �ganderättsförbehåll som medgerförfoganderätt är i tysk rätt giltiga fram till dess att det faktiska förfogandetägt rum, dvs. till de varor som köparen ännu inte sålt vidare.100�ganderättsförbehållens sakrättsliga giltighet har varit föremål i ett antalavgöranden från Högsta domstolen, där det senaste är från 2019.4.3.3 NJA 2019 s. 195I NJA 2019 s. 195, kallat Husbilarna, prövade HD giltigheten i ett avtalatäganderättsförbehåll. I målet hade två husbilar sålts på avbetalning där det iavbetalningskontraktet ingick ett äganderättsförbehåll. Innebörden avförbehållet var att det inte var tillåtet för köparen att sälja vidare husbilarnainnan de var slutbetalda. Trots det överläts husbilarna två år senare inn
all med cykelåterförsäljaren, är ett äganderättsförbehålldärför helt meningslöst.99 Hela syftet i dessa avtalsrelationer är ju attköparen, dvs. återförsäljaren, ska sälja vidare varan i fråga till en slutgiltigkund.93Millqvist (2021) s. 118.Millqvist (2021) s. 118.95Millqvist (2021) s. 119 och Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 86 f.96Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.97NJA 2019 s. 195 p.10.98Jfr. Johard och Wahlund, SvJT (2019) s. 795.99Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.9435Det är emellertid inte alldeles självklart att den svenska modellen skullevara den enda rimliga och korrekta. �ganderättsförbehåll som medgerförfoganderätt är i tysk rätt giltiga fram till dess att det faktiska förfogandetägt rum, dvs. till de varor som köparen ännu inte sålt vidare.100�ganderättsförbehållens sakrättsliga giltighet har varit föremål i ett antalavgöranden från Högsta domstolen, där det senaste är från 2019.4.3.3 NJA 2019 s. 195I NJA 2019 s. 195, kallat Husbilarna, prövade HD giltigheten i ett avtalatäganderättsförbehåll. I målet hade två husbilar sålts på avbetalning där det iavbetalningskontraktet ingick ett äganderättsförbehåll. Innebörden avförbehållet var att det inte var tillåtet för köparen att sälja vidare husbilarnainnan de var slutbetalda. Trots det överläts husbilarna två år senare innan devar slutbetalda till en tredje part. Säljaren, DNB Bank, yrkade att tingsrättenskulle förplikta Hymer, det bolag som köpt bilarna som tredje part, att utanlösen utge husbilarna. Frågan HD hade att ta ställning till var omäganderättsförbehållet var giltigt, där den avgörande punkten var om detfunnits ett uttryckligt eller underförstått förfogandemedgivande.Domstolen redogjorde för ett antal avgöranden från praxis som fåttbetydelse för äganderättsförbehållets giltighet. I NJA 1959 s. 590,Smågrisarna, hade köparen utgått från att han hade
försäljaren, är ett äganderättsförbehålldärför helt meningslöst.99 Hela syftet i dessa avtalsrelationer är ju attköparen, dvs. återförsäljaren, ska sälja vidare varan i fråga till en slutgiltigkund.93Millqvist (2021) s. 118.Millqvist (2021) s. 118.95Millqvist (2021) s. 119 och Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 86 f.96Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.97NJA 2019 s. 195 p.10.98Jfr. Johard och Wahlund, SvJT (2019) s. 795.99Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 77.9435Det är emellertid inte alldeles självklart att den svenska modellen skullevara den enda rimliga och korrekta. �ganderättsförbehåll som medgerförfoganderätt är i tysk rätt giltiga fram till dess att det faktiska förfogandetägt rum, dvs. till de varor som köparen ännu inte sålt vidare.100�ganderättsförbehållens sakrättsliga giltighet har varit föremål i ett antalavgöranden från Högsta domstolen, där det senaste är från 2019.4.3.3 NJA 2019 s. 195I NJA 2019 s. 195, kallat Husbilarna, prövade HD giltigheten i ett avtalatäganderättsförbehåll. I målet hade två husbilar sålts på avbetalning där det iavbetalningskontraktet ingick ett äganderättsförbehåll. Innebörden avförbehållet var att det inte var tillåtet för köparen att sälja vidare husbilarnainnan de var slutbetalda. Trots det överläts husbilarna två år senare innan devar slutbetalda till en tredje part. Säljaren, DNB Bank, yrkade att tingsrättenskulle förplikta Hymer, det bolag som köpt bilarna som tredje part, att utanlösen utge husbilarna. Frågan HD hade att ta ställning till var omäganderättsförbehållet var giltigt, där den avgörande punkten var om detfunnits ett uttryckligt eller underförstått förfogandemedgivande.Domstolen redogjorde för ett antal avgöranden från praxis som fåttbetydelse för äganderättsförbehållets giltighet. I NJA 1959 s. 590,Smågrisarna, hade köparen utgått från att han hade rätt att sälja
triportarna, avsåg en liknande situation där industriportar såldes100Jfr. Adlecreutz och Lindskoug (2020) s. 77 f.36till en leverantör med äganderättsförbehåll. Säljaren skulle enligt avtalet ståför inmonteringen av portarna. Det kunde inte visas någon uttrycklig ellerunderförstådd avvikelse från avtalet och förbehållet var därmed giltigt.Med hänvisning till Smågrisarna angav HD att den som i strid medavtalets ordalydelse påstår att ett äganderättsförbehåll är ogiltigt harbevisbördan för sitt påstående. En sådan ordning är i linje med allmännaprinciper. HD nämnde att det med hänvisning till Industriportarna ochAsfaltbolagets dörrar funnits en presumtion om att ettäganderättsförbehåll var ogiltigt när avtalet gällde varor som levererades tillen byggplats och var avsedda att infogas i byggnaden av köparen.Det har argumenterats att HD genom avgörandet kraftigt begränsatinnebörden av denna praxis.101 I NJA 2019 s. 195 hänvisas det till Håstadstillägg i NJA 2009 s. 79 utan vidare kommentar. Med bland annathänvisning till rättsfallen i stycket ovan skrev han: I vissa situationer kandet till och med presumeras att förbudet att förfoga före betalning tillsäljaren inte är allvarligt menat. Det har också sagts att det bör råda enpresumtion att ett äganderättsförbehåll inte innebär ett förfogandeförbud närvaror levereras från en grossist till en detaljist.102HD hävdade dock i Husbilarna att rättspraxis inte ger stöd för mer än attäganderättsförbehållets sakrättsliga giltighet till följd av uttrycklig ellerunderförstådd överenskommelse mellan parterna ska avgöras enligtsedvanlig avtalstolkning. HD menade att det skulle medföragränsdragningsproblem om det i vissa situationer skulle råda en presumtionför att en köpare skulle anses ha fått fri förfoganderätt före betalning. Friförfoganderätt kan därför inte presumeras i några fall.103
ste tas hänsyn till avtalet eller omständigheterna i övrigt ärsådana att betalningsskyldigheten enligt parternas avtal inträtt föreförfogandet.Johard och Wahlund argumenterar i sin artikel för att HD genom avgörandetindikerat att omsättningsintresset ska prioriteras före sakrättsliga principersom tidigare varit gällande i Sverige. De menar att rättsutvecklingensannolikt är en del i ett led att närma sig andra europeiska rättsordningar däräganderättsförbehållet är giltigt tills förfogande sker, som den tyska.107Eftersom författarna anser att det för tredje man är praktiskt omöjligt attangripa avtalets ordalydelse så är det svenska rättsläget att jämställa med dettyska. Riktigt så långt vill inte Adlercreutz och Lindskoug gå, som menar attkredittidens relation till förfoganderätten är avgörande för om förbehållet ärgiltigt eller ej. En skillnad mot den tyska rätten finns således.108105Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 79.NJA 2019 s. 195 p. 26.107Johard och Wahlund, SvJT (2019) s. 795 s. 807, se även Adlercreutz och Lindskoug(2020) s. 79.108Adlercreutz och Lindskoug (2020) s. 79.106384.3.4 �ganderättsförbehållet som omdebatteraträttsinstitut�ganderättsförbehållets sakrättsliga ställning och begränsningar hardebatterats och ifrågasatts i både doktrin och praxis. Det kanske mestuppenbara exemplet på detta är Torgny Håstads tillägg i NJA 2009 s. 79.109Han lyfter att det uppstår besvärliga gränsdragningar föravtalskonstruktioner som syftar till att kringgå regeln om attäganderättsförbehåll är ogiltiga när en köpare får förfoga över varan förebetalning. De avtalskonstruktioner han lyfter som besvärliga är leasing-,kommissions- och konsignationsavtal. Det besvärliga uppstår närgränsdragningen ska göras mot kreditköp med äganderättsförbehåll samtbedömningar av om ett förfogandeförbud är allvarligt menat.Håstad anför vidare att nuvarande ordning varke
för ett giltigtäganderättsförbehåll. Att ta fram ett sådant avtal kommer i regel att kräva tidoch juridiskt ombud, vilket kommer innebära stora kostnader. Vidare kandet uppstå så kallade kontrollkostnader, främst i samband med attåterförsäljaren går i konkurs. Leverantören kommer då att vilja göra sinarättigheter gällande enligt avtalet, medan konkursboet mycket väl kanmotsätta sig detta. Således kommer konkursförvaltare, juridiska ombud ochdomstolar att behöva spendera tid och pengar på att avgöra svåragränsdragningsfrågor för att avgöra om leverantören verkligen harseparationsrätt eller ej. Detta kommer inte enbart vara fallet när det skaavgöras om parternas upplägg utgjort ett verkligt konsignationsavtal.Samma sak gäller för situationer när det ska avgöras om ettavtalsförhållande utgör ett verkligt kommissionsförhållande, som i NJA2012 s. 419, eller när det ska avgöras om ett förfogandeförbud var allvarligtmenat, som i NJA 2019 s. 195. Mängder med resurser läggs ner på tvisterdirekt eller indirekt beror på förfogandeförbudet som gäller för ett giltigtäganderättsförbehåll.Precis som Håstad anförde är denna ordning inte god rättsekonomi, vare sigför parterna eller för domstolarna. De i många fall svåragränsdragningsfrågor dessa aktörer får handskas kostar både tid och pengaroch utgör således en transaktionskostnad som försämrar den ekonomiska61effektiviteten och därmed också det samhälleliga välståndet. Rättsläget är urett rättsekonomiskt perspektiv därmed också bristfälligt.När det nu gjorts en genomgång av de tre relevanta kriterierna är slutsatsenatt rättsläget brister på samtliga punkter. Rådande ordning är således inteönskvärd och en förändring bör därför komma till stånd. En sådanförändring ska då, i motsats till nuvarande ordning, motsvara de tre kriteriersom ställts upp i uppsatsen för ett önskvärt rättsläge. Frågan är då
lag,UppsalaTryckta källorSOU 1978:34 Förstärkt skydd för fri- och rättigheterSOU 1988:63 Kommission och dylikt: sakrättsliga frågor vid kommission,återtagandeförbehåll, konsignation, legotillverkning ochkommissionärsbolagProp 2008/09:88 Ny kommissionslagProp. 1976/77:123 med förslag till konsumentkreditlag m.m.�vrigtVill hjälpa handeln får miljontillskott från AWS-backad inkubator,https://computersweden.idg.se/2.2683/1.743407/miljontillskott-aws-futureof-retail, (artikel av Joakim Arstad Djurberg) (besökt 2021-02-23)Future of Retail, https://www.futureofretail.se/index.php, (besökt 2021-0223)De flyttar risken för leverantörer om butiken går i konkurs,https://digital.di.se/artikel/de-flyttar-risken-for-leverantorer-om-butiken-gari-konkurs , (artikel av Isidor Beslic) (besökt 2021-02-23)67RättsfallsförteckningNJA 1940 s. 312NJA 1959 s. 590NJA 1960 s. 221NJA 1974 s. 660NJA 2000 s. 685NJA 2009 s. 79NJA 2012 s. 419NJA 2019 s. 19568
960, NJA 2015s. 862 och NJA 2018 s. 653.4Det som är utmärkande för HD:s redogörelser av tolkningsprinciperna är dels att demer eller mindre ordagrant återupprepas i flera avgöranden, dels att HD konsekventstödjer de senare redogörelserna med hänvisningar till de tidigare. Man kan fråga sig omHD haft för avsikt att därigenom cementera nya speciella tolkningsprinciper förförsäkringsavtal och entreprenadavtal. Så har det åtminstone uppfattats i doktrinen. Fleraförfattare har dragit slutsatsen att HD slagit fast en speciell metod för tolkning avförsäkringsavtal respektive entreprenadavtal, där metoderna antas vara anpassade efteravtalstypernas särdrag. Enligt Lindell-Frantz blir detta för försäkringsavtalens del1Se t.ex. Lehrberg, Avtalstolkning, s. 54; J. Ramberg C. Ramberg, Allmän avtalsrätt, s. 178 ochAdlercreutz Gorton, Avtalsrätt II, s. 14.2 Se t.ex. NJA 1994 s. 204, NJA 2004 s. 363, NJA 2012 s. 1095, NJA 2013 s. 1174, NJA 2019 s. 171,NJA 2019 s. 195, NJA 2020 s. 681 och Ramavtalet.3 Med entreprenadavtal avses i denna uppsats alla de standardavtal som är utarbetade av BKK. Termentillhör den s.k. AB-familjen, t.ex. AB 04 och ABT 06.4 Ev. skulle även NJA 2015 s. 1040 kunna räknas till serien, men då det principiella uttalandet omtolkning är mycket kortfattat behandlas det endast i ringa omfattning i denna uppsats.1särskilt tydligt när Högsta domstolen i sina domskäl säger att det är först när de speciellatolkningsfaktorerna som definierats av Hellner inte leder fram till något resultat som manbör falla tillbaka på allmänna tolkningsprinciper.5 Vidare framhåller Radetzki efter enanalys av bland annat dessa rättsfall att försäkringsavtalets olika särdrag på ett meradetaljerat plan präglar tolkningsförfarandet.6 �ven Rosengren anser att avtalstypenssärdrag påverkar tolkningen och att [vad särskilt gäller försäkringsavtal har Högstadomstolen i ett uttalande i NJA 2001 s. 7
18.Willborg, I., Högsta domstolens tolkning av entreprenadavtal, JT 2016/17 s. 864877.RättsfallsförteckningNJA 1921 s. 511NJA 2006 s. 53NJA 1945 s. 107NJA 2007 s. 17NJA 1945 s. 504NJA 2007 s. 35NJA 1949 s. 664NJA 2009 s. 500NJA 1950 s. 86NJA 2009 s. 672NJA 1952 s. 184NJA 2009 s. 877NJA 1974 s. 526NJA 2012 s. 3NJA 1974 s. 706NJA 2012 s. 535NJA 1981 s. 323NJA 2012 s. 597NJA 1983 s. 808NJA 2012 s. 1095NJA 1987 s. 553NJA 2013 s. 253NJA 1990 s. 24NJA 2013 s. 271NJA 1991 s. 319NJA 2013 s. 1174NJA 1992 s. 403NJA 2013 s. s. 1190NJA 1992 s. 439NJA 2014 s. 960NJA 1994 s. 204NJA 2015 s. 3NJA 1996 s. 400NJA 2015 s. 110NJA 1997 s. 86NJA 2015 s. 741NJA 1998 s. 3NJA 2015 s. 862NJA 1998 s. 364NJA 2015 s. 1040NJA 1998 s. 448NJA 2016 s. 689NJA 1999 s. 35NJA 2017 s. 237NJA 2001 s. 750NJA 2018 s. 171NJA 2004 s. 363NJA 2018 s. 653NJA 2004 s. 534NJA 2018 s. 83468NJA 2019 s. 171NJA 2020 s. 1025NJA 2019 s. 195Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2019 s. 638 III30 juli 2021 i mål nr T 4071-20Högsta domstolens dom meddelad denNJA 2020 s. 6813 december 2021 i mål nr T 4457-20�vriga källorAndersson, H., Konkretiserande materiell tolkningsmetod avseende försäkringsvillkor,Bisnode InfoTorg, Analys, publicerad 7 februari 2019.Borgström, P., Rättegångsbalken (1942:740) 54 kap. 10 , Karnov (JUNO) (besökt 202112-13).69
aväganderättsförbehållets sakrättsliga verkan motiveras av praktiska handelsbehovoch utgör ett avsteg från huvudprincipen om tradition.36 Ett äganderättsförbehållska i princip inte kunna användas för att kringgå reglerna om panträtt eller andrasakrättsliga regelverk.37 Enligt praxis förutsätts för förbehållets sakrättsligagiltighet därför bl a att specialitetsprincipen är uppfylld och att köparen intemedgivits att förfoga över egendomen innan full betalning i syfte attsäkerhetsrätten inte riskerar upphöra.38 Ett sådant förfogande kan t ex ske genom32I lagen talas ibland om varor vilket bör förstås ha samma innebörd, se ex 15 . Terminologinutgör enligt förarbetena en anslutning till köplagen, prop 2008/08:88, s 88.33 Prop 2008/08:88, s 88.34 SOU 2005:120 s 62.35 Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 189. Notera att det inte är fråga om uppsåt.36 Håstad s 182; jmf 3 kap 3 KL.37 Se Håstad, s 182 ff.38 Se bl a NJA 2019 s 195 p 1424.8konsumtion eller vidareförsäljning. Dessa uppställda förutsättningar för attäganderättsförbehållet ska kunna göras gällande kommer i avsnitt 4 att diskuterasavseende andelar.3 Samägd egendom mellan huvudmän vidförsäljning i kommission3.1 ProblembildenI följande avsnitt avser jag att analysera och diskutera kommissionsförsäljning avsamägd egendom i situationen där huvudmännen A och B har olika avtalsvillkorgentemot mellanmannen C. I praktiken kan det vara fråga om att gemensamtbedöma huruvida egendomen omfattas av separationsrätt när t ex B har annatresultatintresse än A. Jag kommer av praktiska skäl att behandla separationsrätt idet fall avtalet B-C uppfyller förutsättningarna för sakrättsligt skyddadkommission samtidigt som avtalet A-C inte uppfyller dessa. Anta att A och Btecknar avtal med C om försäljning av mellan A och B samägd egendom ikommission med C som kommissionär. A:s avtal med C innefattar emellertid, til
procent Svaretbör enligt min uppfattning vara nekande på samma sätt som om förfogandet avsågen fysisk del av egendomen.En fråga som här kan ställas är om skillnad kan göras på fysisk egendom ochideella andelar. Om A säljer ett lager av en miljon flaskor, blir förbehållet dåegendomskollektiv. En köpekontrakt kan omfatta en egendomsmassa och således tordeäganderättsförbehåll tillika kunna göra det.99 Håstad synes till viss del inta en liknande inställning till löpande förfogandemedgivanden; Iblandpåstår säljaren att meningen varit, att köparen före varje förfogande skulle ringa säljaren ochinhämta dennes medgivande till förfogande på kredit över en begränsad del av lagret säljarenskulle då visserligen alltid ge samtycke med kort kredittid, men förbudet mot förfogande skullegälla resten av lagret. I praktiken torde det vara svårt att få sådan ordning godtagen avdomstolarna, Sakrätt avseende lös egendom, s 198.100 Jmf NJA 2019 s 195 p 10 där anges att förfogandeförbudet måste föreligga tills slutbetalning.36ogiltigt i dess helhet om C i efterhand tillåts öppna och konsumera endast en flaskaför kvalitetskontroll Enligt min mening kan sådana undantag tänkas beträffandeen fysisk del av egendomen om det motiveras av praktiska behov. Det kan däremotknappast tänkas uppkomma motsvarande praktiska behov beträffande ideellaandelar,ochdetblirävensvårareattavgränsavilkapartiellaförfogandemedgivanden till andelar som skulle vara motiverade. I exemplet ovanmotiverades förfogandet av en enstaka flaska med syftet att kunna utföra enkvalitetskontroll. Det är svårt att se att förvärvaren i stället skulle kunna haft ettpraktiskt behov av att förfoga över en ideell miljondel av flaskorna. Hade C tillåtitsatt sälja vidare en enprocentig ideell andel av egendomen, men inte t ex 50 procent,hade A i realiteten kunnat försöka vidta flera förfogandemedgivanden om enproce
st(dvs bevisbördan på A). Situationen kan nu tänkas att A överlåter bilen i ettköpekontrakt i stället för två, varav förbehåll avtalas till hälften av bilen.Rimligtvis hade det kunnat tänkas att situationen inte borde behandlas annorlunda,trotsattdetinomdeobligationsrättsligaregelverkentalasomkreditfordringen111.Slutsatsen kan dras att en separation av avtal som innefattar överlåtelse medäganderättsförbehåll och utan tillsammans med containerfallet leder till att kravställs på precisering av vilket kontrakt som är betalt. Det bör här noteras att haringen betalning skett som kan förväxlas föreligger inget sakrättsligt problem; tillskillnad från med ett förfogandemedgivande, som i sig gör förbehållet ogiltigt.112110 Utgången i målet hade sannolikt blivit densamma på grund av att specialitetskravet inte var uppfylltgenom att containrarna inte gick att identifiera eller hänföra till visst avtal.7 AvbetL.NJA 2019 s 195 p 18.111112424.6 Skadestånds- och processrättsliga övervägandenI och med att jag intar ståndpunkten att överlåtelse av andel med och utanäganderättsförbehåll alltid ska behandlas som två separata överlåtelser uppståringen motsvarande skadeståndsproblematik som diskuterats i avsnitt 3.4 i det fallegendomen upplåts i kommission av A och B som samägare. När A och B överlåtersamägd egendom med förbehåll kan ex inte ett förfogandemedgivande från Aäventyra B:s separationsrätt (jmf första och tredje lösningen jag diskuterat i avsnitt3). Om man däremot skulle förespråka en motsvarande lösning beträffandeäganderättsförbehåll som jag förespråkat vid kommission kan emellertidmotsvarande obligationsrättliga problem uppkomma. Processrättsligt kan ävenhinder för B att göra gällande separationsrätt utan A:s deltagande i processentänkas föreligga. �ven i detta led förespråkar jag att avtalen måste behandlasseparat, i vart fall
l faktorer att överväga ochmotsatta slutsatser kan dras om man värderar vissa av dessa annorlunda. Jagvälkomnar för framtiden bättre lösningar än vad jag kommit fram till, men till desshoppas jag att dessa åtminstone kan tjäna som underlag för diskussion och vidareanalys av några mindre flitigt behandlade frågor och problem inom civilrätten.116Samäganderätt kan kommersiellt även uppkomma ofrivilligt efter att fungibel egendomsammanblandats med sysslomannens, se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s 174; jmf NJA1994 s 506.46KällförteckningRättsfallNJA 1914 s 286NJA 1932 s 55NJA 1939 s 434NJA 1960 s 454NJA 1966 s 68NJA 1975 s 611NJA 1975 s 198NJA 1976 s 251NJA 1980 s 547NJA 1998 s 734NJA 1987 s 3NJA 1988 s 78NJA 1992 s 375NJA 1992 s 859NJA 1998 s 545NJA 2000 s 10NJA 2005 s 608NJA 2007 s 758NJA 2009 s 79NJA 2012 s 419NJA 2012 s 953NJA 2012 s 109547NJA 2012 s 377NJA 2014 s 272NJA 2014 s 760NJA 2015 s 741NJA 2017 s 1101NJA 2019 s 195NJA 2021 s 943Offentligt tryckProp 1972:5 s 579 KungI. Maj:ts proposition med försag till skadeståndslag m.m.Prop 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andrarättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m.mProp 2008/09:88 Ny kommissionslagProp 2021/22:85 s 54 En ny konsumentköplagSOU 1988:63 Kommission och dylikt: sakrättsliga frågor vid kommission,återtagandeförbehåll, konsignation, legotillverkning och kommissionärsbolag:[slutbetänkandeSOU 2005:120 s 58 Fondkommission - och en ny kommissionslagLitteraturAdlercreutz A, Avtalsrätt I, upplaga 14, Juristförlaget i Lund 2016Bengtsson B, Strömbäck, Skadeståndslagen en kommentar, upplaga 7:2, Juno2021Conradi E, Sakskada eller ren förmögenhetsskada, SvJT 1986Ekelöf P O, m fl, Rättegång II, upplaga 8, Norstedts juridik 1996Gregow T, Samägd egendom, upplaga 2, Norstedts juridik 2021Grönfors K, Avtalsgrundande rättsfakta, upplaga 2, Santerus 2013Hellander B, Kre
rlevnad av avtalet i NJA 2012 s. 419. Det ärgivetvis helt i sin ordning att ställa ett sådant krav, eftersom skenavtal sannolikt uppståtti alla fall. Frågan är hur mycket parterna måste efterleva det som står i avtalstexten för attavtalet ska behålla den karaktär den har enligt avtalsinnehållet. Omvänt är det än merintressant: hur mycket kan parterna glida ifrån avtalstypens idealbild och ändå åtnjuta detskydd ett sådant avtal ger För att förtydliga vad jag menar lyfter jag ett exempel. I frågaom pantsättning måste idealet vara det som framförs i 10 kap. 1 HB. Att pantobjektettraderas till panthavaren som låter det ligga i sin vård till dess att skulden är reglerad, ellertills att panthavaren ska realisera panten. Men, vad händer om panthavaren nyttjarobjektet på samma sätt som om hen vore hyrestagare i stället Det avser jag besvara isamband med det stresstest som de olika uppläggen genomgår i nedanstående avsnitt.63Se bland annat NJA 2019 s. 195. Jfr Adlercreutz och Gorton s. 36.193 Hyra av lös sak3.1Sakrättsligt skydd vid hyresgivarens insolvens3.1.1 Uppfattningar i doktrinenKöplagen innehåller ingen regel som ger köparen (eller hyrestagaren i det här fallet)sakrättsligt skydd, vilket torde bero på att köparen vinner sakrättsligt skydd genomtraditionsprincipen, vars stöd härleds till LkL.64 När det gäller hyrestagarens eventuellasakrättsliga finns det dock inget stöd för att traditionsprincipen gäller. När hyresgivarenförsätts i konkurs eller utmäts finns som utgångspunkt inga regler som ger hyrestagarensakrättsligt skydd, vilket gör att denne inte har någon rätt att behålla egendomen.65Hassler har gjort gällande att det finns lagstöd för sakrättsligt skydd för hyrestagarengentemot hyresgivarens borgenärer.66 Det bygger på formuleringen 4 kap. 17 utsökningsbalken (1981:774), vars innebörd är att egendom endast får utmätas67 för detfall den tillhör gäldenären.6
skyddsvärd. Hyresgivaren har gjort enuppoffring genom att avstå egendomen till säkerhet för dennes skuld mot hyrestagaren. Igengäld erlägger hyrestagaren vederlag som kompensation för nyttjande av det pantsattaföremålet. En jämförelse kan göras med skadeståndsskyldigheten i 10 kap. 3 HB.Vederlaget kan sägas motsvara värdeminskningen som uppstår genom slitaget.Motargumentet skulle vara att hyrestagaren inte ska anses skyddsvärd. Med eller utanpantavtal innebär hyresförhållandet att egendomen överlämnas till hyrestagaren. Det ärsåledes inte en uppoffring från hyresgivarens sida. Att pant görs till säkerhet för denneshypotetiska skuld kan inte ge sakrättsligt skydd. Tanken torde sällan vara att pantenverkligen ska realiseras, och då är det tveksamt om det ens rör sig om ett pantavtal.Eftersom formen på avtalet är av underordnad betydelse, borde inte avtalet anses vara ettpantavtal utifrån HD:s resonemang i bland annat NJA 2012 s. 419 och NJA 2019 s. 195.Värt att erinra om är att numerus clausus är avsett att förebygga skentransaktioner ochefterhandskonstruktioner. Det har ifrågasatts hur effektivt sådana borgenärsbedrägerierförebyggs genom att sakrättsligt skydd inte ska kunna skapas för hyra, när det ändå kanvinna sakrättsligt skydd genom panträtt eller äganderätt.152 Utifrån det uttalade syftet ärdet inte alls självklart att en dylik upplåtelse ska underkännas. Risken förborgenärsbedrägerier torde inte vara större än vid andra panträttsavtal. Det blir till attbörja med inte nödvändigtvis en förlust för borgenärerna, om de får tillgodogöra sig av152Strömgren s. 80.41den hyra som hyrestagaren erlagt till gäldenären. Däremot torde numerus clausus och desssyften snarare hänföra sig till det sakrättsliga momentet, som i det här fallet borde varatillfredsställt.153 Mot bakgrund av detta är det tveksamt om numerus clausus verkligenskulle medföra problem i förhållande til
Jag finner det märkligt att de olika uppläggen inte undersökts i särskiltstor utsträckning, framför allt pantsättning och antikretisk panträtt. Förhoppningsvis finnsdet någon rättsvetare som är beredd att utreda den frågan ytterligare. Det vore ocksåönskvärt att det blir en förändring av rättsläget. Lösningen finns tillgänglig för lagstiftarenoch HD. Inför en regel som skyddar hyrestagaren.79Käll- och litteraturförteckningRättsfallNJA 1905 s. 329.NJA 1917 A 429.NJA 1924 s. 588.NJA 1940 s. 312.NJA 1956 s. 485.NJA 1958 s. 422.NJA 1963 s. 129.NJA 1975 s. 528.NJA 1975 s. 638.NJA 1983 s. 103.NJA 1984 s. 132.NJA 1986 s. 16.NJA 1986 s. 409.NJA 1987 s. 320.NJA 1987 s. 872.NJA 1989 s. 185.NJA 1990 s. 649.NJA 1991 s. 564.NJA 1995 s. 688.NJA 1996 s. 52.NJA 1996 s. 282.NJA 1997 s. 408.NJA 1997 s. 660.NJA 2000 s. 685.NJA 2007 N 34.NJA 2008 s. 1208.80NJA 2009 s. 79.NJA 2010 s. 154.NJA 2012 s. 419.NJA 2017 s. 289.NJA 2017 s. 882.NJA 2019 s. 195.NJA 2019 s. 468.Offentligt tryckPropositionerProp. 1978/79:105 med förslag till ändring i konkurslagen (1921:225), m.m.Prop. 1980/81:8 med förslag till utsökningsbalk.Prop. 1987/88:4 om pantsättning av patent.Prop. 1995/96:26. Vissa ändringar i varumärkeslagen och firmalagen som en följd avrådets förordning om gemenskapsvarumärken.Prop. 2003/04:27. Rättigheter i luftfartyg.Statens offentliga utredningarSOU 1970:74. Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi.SOU 1970:75. Utsökningsrätt X.SOU 1973:22. Utsökningsbalk.SOU 1994:120. Finansiell leasing av lös egendom.SOU 1997:122. Rättigheter i luftfartyg.SOU 2015:18. Lösöreköp och registerpant.LitteraturAdlercreutz, A, Gorton, L, Avtalsrätt II, 6 uppl, Juristförlaget i Lund, 2010.Adlercreutz, A, Gorton, L, Lindell-Frantz, E, Avtalsrätt I, 14 uppl, Juristförlaget i Lund,2016.Bengtsson, B, Särskilda avtalstyper I, 2 uppl, Norstedts, 1976.Bengtsson, B, SOU som rättsk
Lagens Möjligheter är inte någon officiell webbplats från myndighet. Databasen innehåller domstolsavgöranden, som alltid bör kontrolleras mot förstahandskällor före användning.
Då databasen är fritt tillgänglig och materialet förutsätter ingående förkunskaper, kan vi på redaktionen inte ta något ansvar för användning av webbplatsen eller tillämpning av materialet i databasen.
Lagens möjligheter - Rättsfall 2019-03-21 - Högsta domstolen - Återtagandeförbehålls sakrättsliga giltighet. Fråga om en säljare lämnat ett uttryckligt eller underförstått förfogandemedgivande till köparen